Lifterskan

2010-10-15T08:11:00.005+02:00

Välkommen till ny blogg >>>

lifterskan.tumblr.com

eller hemsidan >>>

kristinasigunsdotter.se

2010-09-20T22:26:00.002+02:00

Kära Bergen,

Tack för maten och dansen.

2010-09-14T09:57:00.008+02:00

Lördag hemma i fabriken. Jag lurar ner skräckpunkbandet Misfits i fjorden och ett pensionärsgäng härjar på parkeringsplatsen.

The Love Letter

2010-09-13T08:49:00.002+02:00

Dear Lutz and Stian,

This is my love letter to you. My neighbours. Well, actually, the only ones living with me in this house in the Bergen harbor. After you’d told me about your project You only tell me you love me when you're drunk, there was really nothing else for me to do but to get you so drunk that you told me you loved me.

(I’m actually drunk right now, writing this to you. I brought a bottle of stolen rom to your studio. You went out and I stayed in. Lutz, you looked disappointed, but then you smiled and said: ”It’s just as good. It always goes to hell when we drink with you.”)

The day after we met, I woke up at 5.30 in the afternoon, naked on the balcony in my studio. You knocked on the door, Lutz. Red-eyed, your hair looked like some remarkable bird’s nest. You said: "The last thing I remember is swimming towards you.”

I hung bottles of Swedish Aquavit on your door. I came by with Jack D and raspberries that I’d picked and I filled your apartment with flowers. I climbed trees to give you the sweetest cherries, and then I drew sad little faces on the naked seeds. You danced with my Jim B on the table until you fell, Lutz, and had to walk with a limp for two weeks.

And all it came down to was me turning into a wreck. It’s hard to make a wreck out of a wreck, but you managed.

So how do you make a wreck out of a wreck? This is the Lutz and Stian way:
You wrap it up in sloppy packaging and send it around the world.
(Well, I've done that already.)
Ok. So maybe you found the beautiful pieces in the trash, and you created something new from them. That’s how it felt, hanging out with you. When we were drinking I turned into your sculpture, and you created something beautiful out of the wreck that is me. Remember that night you took me to your gallery? It was empty then, and Stian, you looked at me and you said: ”Maybe we should just exhibit you.” (You were already doing it.)

I fell in love with both of you that first night in the studio.
Because you dance yourselves to destruction.
Because you love destruction.
Because you reconstruct love.
Because you swing over the autobahn.
Because you carry your bones in suitcases.

I love you because you let me sleep in your bed so that I can watch the moon over the fjords. The fjords and the city at night, glued to the mountain like thousands of fallen stars. I love you because you skinny-dipped with me in the midnight water. I love you because you didn’t see me taking naked pictures of you afterwards.

Stian, you said that Lutz would go swimming tonight, and I said that he should watch it so he doesn't get stung by a jelly fish. You looked at me then, as if to tell me that I should know that I’m more dangerous than a jelly fish. But you, you don’t seem to care about that, and for that I love you. I was alone here before you came. And I will be alone after you leave.

I love you because when you do I’ll still be a wreck, just a little bit more beautiful than I was before.

And, well, tonight it finally happened.
Me: Let's have a big dinner together before you leave me.
Stian: I know what we should eat!
Lutz: You always know what we should eat.
Stian: I want to cook you sheep head.
Me: I would love to eat sheep head with you!
Stian: I love you!

…

You only tell me you love me when I want to eat sheep head.

Love, K

2010-09-12T08:34:00.000+02:00

Det är bara jag och Lutz kvar. Det är den sista natten och vi sitter i min säng och delar på en flaska bisonvodka. Vi pratar om dem vi saknar där hemma. Lutz visar bilder på sin son. Han säger det där igen. Om hur konstigt det var när han höll den där lilla främlingen för första gången och plötsligt älskade honom över allt på hela jorden.

Det är svårt att gå och lägga sig sådana här kvällar. När man inte vet när man ses igen och man har kommit så nära. De har gett mig hopp om mänskligheten och kärleken, dessa fantastiska män som gett mig kramar när jag varit nere, tvättat åt mig, gjort smörgåsar och fått mig att skratta så jag gråtit. När jag vaknar nästa morgon har han lämnat en lapp på golvet vid dörren.

2010-09-11T20:20:00.000+02:00

Gud vad jag kommer sakna er.

2010-09-09T13:33:00.014+02:00

Det var den sista helgen med mina grannar. Deras kompis Moritz var på besök från Berlin. Han skrattade och sjöng hela tiden. Solen strålade och vi drack GT medan vi väntade på att deras utställning skulle börja.
Efter utställningen gick jag och hämtade Isabel och Nicole som kom från Stockholm. Och medan Lutz, Stian och Moritz var ute på klubb förberedde vi en ceremoni i studion. Vi skulle lura dem att Isabel var en slags ceremoniell meditationsledare och att just den här kvällen var det en "very special night" när planeterna stod helt rätt och vi skulle hitta "our inner child". Vi målade oss i ansiktet och ställde upp värmeljus i formen av en blomma där vi alla skulle sitta. Vi gjorde även en väg med värmeljus fram till väggen där vi ställde fram målarfärg. Man skulle när som helst kunna gå ut cirkeln och skriva ett ord eller rita en känsla. Vi till och med övade på ceremonin en gång och jag fick spela killarna som bjöds in i cirkeln.

När de äntligen kom stirrade de på oss som vi var spöken. Isabel bjöd in dem i cirkeln och berättade lite om planeterna och att vi skulle börja ceremonin med att vara våra inre barn. Alltså, de barnen vi själva var för typ tjugo år sedan. Jag pratade bred västmanländska om någonting, förmodligen kottar och kåda. Isabel grät. Sedan var det Nicoles tur att leda ceremonin. Vi skulle nu blunda och stå i positionen av vårt inre träd.
När vi öppnade ögonen igen såg vi hur Stian och Moritz smög ut genom dörren. Kvar låg stackars Lutz i fosterställning som en fallen gran. Vi fortsatte ceremonin med dans. Ett tag så hade tydligen mitt ben börjat brinna och Nicole ropade: "You're on fire!" och jag hade bara lett förtjust och dansat vidare.

Morgonen efter kom Lutz och Moritz förbi lägenheten. Vi var alla klädda i vita nattlinnen och de tittade på oss lite oroligt. Jag var tvungen att säga någonting.
– Förlåt, men det var ingen riktig ceremoni. Vi bara lurades. Isabel har inte lärt sig någonting om ceremonier och planeter av "Native American indians in California". Men så sa du så fina saker Lutz, det där om hur barnet är en främling först och sedan älskar man det, så vi kunde liksom inte säga att det var på skoj.
– Damn. I remember thinking like, here are three beautiful girls and they are ALL psycho.

Vi spenderade dagen med att titta på Bergens sevärdheter: gränderna vid hamnen där jag bor, botaniska trädgården, heroinistparken. Vi åt räkor på Bryggen och tog linbanan upp på Berget. På kvällen åt vi middag i min studio och sedan gick vi till Landmark. På vägen hem träffade jag Aston från Jamaica och han följde med till studion. (Det är han och hans reggaekompisar som jag kommer hänga med nu när grannarna åkt.) De andra hade mött en tjej som blivit rånad som de hjälpte och jag och Aston fick dansa själva en timme. Han hade leendet upp till öronen och ropade: "This is the dance of the year!"

Morgonen efter skjutsade vi Isabel och Nicole till flyget och sedan åkte jag och Lutz och Moritz långt ut i skogen.

Jag och Lutz på deras balkong.

Moritz och Stian.

Så här glada såg de faktiskt ut nästan hela tiden, dessa mans-människor som Gud skapat.

The ceremony.

Jag visade dem mitt favoritträd.

På den här bilden har vi sprungit före små barn för att få bästa platsen på linbanan.

Solnedgång i min studio.

Lutz ville prova min hippieklänning.

Aston åker runt i världen och köper snygga slipsar.

Våra lägenheter i bakgrunden.

2010-09-09T13:21:00.004+02:00

Teve från Bergen. Vi går upp på berget för att hitta Olles mormor.

2010-09-09T12:37:00.004+02:00

Jag har haft besök av ännu ett av mina ex. Olle kom hit och månen lyste över bergen!

2010-09-09T00:49:00.001+02:00

I tried to love her so hard > >

2010-09-03T15:57:00.003+02:00

Idag har mina grannar äntligen sin utställning! You only tell me you love me when you're drunk. Dessutom kommer två oväder på besök från Stockholm. Love!

2010-09-02T09:28:00.002+02:00

De självlysande djuren och insekterna.

Det har börjat brinna i de mörka skogarna.

> >

2010-08-31T22:53:00.004+02:00

jag hade aldrig längtat efter hösten innan > >

nu väntar jag på den som om den vore våren

2010-08-31T14:56:00.001+02:00

Ilija > >

2010-08-30T10:16:00.002+02:00

Det drömlösa tillståndet > >

2010-08-29T18:46:00.006+02:00

När mina grannar åker hem och hälsar på sina tjejer på helgen så får jag sova i deras säng. De vill att jag ska ha utsikten över fjorden och skeppen och månen. Jag trycker näsan djupt ner i kudden så att lukten av kille liksom tar över hela hjärnan.

2010-08-27T14:37:00.001+02:00

Jon Fosse, räkor, öl > >

MMS från S: "Jag är på fest med en räv."

2010-08-26T10:45:00.001+02:00

Dagbok från vår roadtrip: Bergen - Bröllopet

2010-08-23T20:13:00.015+02:00

Tisdag

(Vår laglösa resa genom fjordarnas land har börjat.)

Nu är vi äntligen på väg. Han har byggt om baksätet på sin snickarbil till en säng där vi har bäddat med filtar och sovsäckar och vi har handlat med oss en kasse konserver och öl. Vi ska åka från Bergen till Sunne i Värmland för att gå på hans kusins bröllop. Vi har ingen karta, men vårt första mål är att köra upp genom de västra fjordarna mot Kjelsfossen, världens fjärde högsta vattenfall. Jag har kört en bit men sitter mest bredvid och skrålar i passagerarsätet. S försöker lära mig Damaskus-arabiska inför vår resa till Syrien. Jag ska få tio glosor varje dag.

Vi har precis ätit middag. Grillad lax och biff. Då och då åker skepp förbi med vinkande turister. S tycker att Norge är fruktasvärt kargt. Han ligger på rygg här bredvid mig och dricker öl och mumlar. "Men fy fan vad torftigt det här landet är. Jag fattar inte hur människor har kunnat överleva. Landskapet är ju för fan helt ointagligt. De måste bli helt isolerade på vintern. Det är väl därför norrmännen är som de är."

"Vem blir inte inskränkt av att växa upp i en bergsskreva i Norge?"

Onsdag

(Kossor, kusar och kyssar.)

Innan vi somnade igår spelade han kornett för mig i baksätet och jag läste lite ur mitt senaste manus för honom. Det är fint, det här livet. Stanna och prova getost och stickade mössor, hålla honom i handen, somna på hans arm osv.

I morse gick vi och tvättade oss i ett vattenfall. Och så pallade vi krusbär och röda vinbär till frukost. Krusbären smakade smultron. Allt han ger mig smakar smultron! På vägen tillbaka mötte vi en ko, eller egentligen en liten tjur som S skulle stanna och hälsa på och självklart skulle den hålla på och slicka på honom. Vad är det med honom och kor? Som tur var stack en kuse in huvudet genom min bilruta och hånglade upp mig med en varm mule. Sedan försökte den äta upp min hatt.

Idag ska vi stanna på alla fina platser vi ser och gör dem historiska.

Torsdag

(Vi vaknar vid ett grustag och somnar på en parkering.)

När det började bli dags att hitta ett ställe att stanna för natten såg vi en skylt: "Meteoritnedslag 1 km". Vi åkte dit och tillsammans med en spansk familj försökte vi hitta nedslaget. Det vi hittade såg mer ut som en uttorkad bäck. Vi åkte till ett grustag i skogen istället för att få den riktiga meteoritkänslan.

Vi har slagit läger på en parkeringsplats på Bygdøy utanför Oslo. S tycker att jag ser psykiskt sjuk ut i min pälsmössa och hans för stora kängor och gula bombarjacka. Han grillar kvällsmat i duggregnet och jag har gjort om baksätet till vardagsrum där jag sitter och tränar på att busvissla på honom. Han är sur och kallar mig tonårstjej. När vi kom fram till Oslo åt vi lunch på en indier på Grönland och letade loppisar i Grünlökka. Sedan kollade vi in statyerna i Vigelandparken och så åkte vi hit till Bygdøy. Det är vackert här och stranden är full av krossade snäckskal.

Fredag

(Döingarna.)

Kaffe och makrill till frukost. Tog ett morgondopp i havet och fixade iordning oss på toaletten vid stranden. Hans frisyr blir kungligare för var dag som går, den kommer vara perfekt till bröllopet.

Jag har bestämt mig för att åka till Tyskland i höst och köpa en folkabuss.

Nu är vi framme på hotellet, Selma Spa i Sunne. S pappa bjöd på whisky på rummet och sedan middag på hotellets restaurang. Jag hamnade mittemot brudens kusin från Västerhaninge.

"Jaha, vad sysslar du med då?" sa jag.

"Jag är IT-tekniker. På Fonus."

Kusinen berättade att han hade arbetat där sedan han slutade gymnasiet för tjugo år sedan. Då visste han inte att Fonus var en begravningsbyrå men han trivdes och blev kvar. "Jaha", tänkte jag. "Det var den middagen." Men! Så började han berätta om LIKEN. Piloter som smultit fast i cockpits, brandmän som i välvilja dragit ur proppen då de hittat ett lik i badkaret vilket gjort att halva kroppen liksom uppluckrad gröt sugits ner i avloppet. Han berättade om skottskador där hela ansikten var bortskjutna och hur härligt det smattrade i dammsugaren den där gången han följde med och städade undan flugor hemma hos en man som legat död i sin lägenhet i en månad.

Lördag

(Arabisk roomservice.)

Det blev sent med efterfest på vårt rum men vi gick upp tidigt imorse och åt frukost och sedan har vi lekt roomservice hela dagen. Jag satte på mig morgonrock och han lindade in sig i palestinasjalen och gick ut och kom in igen och låtsades vara städare. Så fick jag kaffe på sängen och arabisk massage. Sedan förvandlades det hela självklart till ett sånt halvtaskigt porrfilmsmanus och mitt i allt kom den riktiga städerskan in. Vi hade glömt sätta upp Stör ej-skylten.

Och där står jag på alla fyra och i ögonvrån ser jag honom i turban och en liten thailändsk tant som förskrämt backar ut ur rummet.

Söndag

(Nu har S också ätit hallonmuffins på Mårbacka.)

Vackert bröllop och middag till midnatt. Vi vaknade i morse i en röra av pajer från bröllopet, spritflaskor och finkläder. Mitt manus låg utspritt som konfetti i sängen. S påminde mig om att jag gjort en mycket dramatisk dramatisering av min text innan vi somnade. Klockan var redan en timme efter utcheckningstid och han smög ut och hämtade två koppar kaffe. Han är så vacker på morgonen. Jag får inte nog av honom. Vi stoppade i oss lite paj och så smög vi förbi receptionen och åkte ut till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Där köpte vi varsin kopp kaffe som vi tog med oss ut i trädgården som omger herrgårdsbygnaden. Humlorna surrade bland malörten i kryddträdgården och det var svalt och skönt i toddylunden.. Vi pallade med oss några äpplen och åkte vidare mot Karlstad där han släppte av mig vid busstationen. Jag saknar honom redan. Jag har börjat drömma om att flytta ihop med honom, tänk en fyra i Midsommarkransen och en stor balkong där han kan ha sina blommor. Det känns svindlande.

2010-08-15T21:33:00.000+02:00

2010-08-14T14:09:00.000+02:00

2010-08-13T22:20:00.000+02:00

naked? naken! nude.

2010-08-12T11:27:00.002+02:00

Das Abendbrot

2010-08-11T11:12:00.003+02:00

Stormen

2010-08-08T10:14:00.002+02:00

En norsk, en tysk och…

2010-08-04T11:38:00.008+02:00

Jag har fått grannar och är inte längre ensam här i hamnen. Två kill-grannar, en norrman, Stian och en tysk, Lutz.

Lutz kom och knackade på och frågade om jag ville dricka öl med dem och vi satt i deras lägenhet och de berättade om sitt projekt där de gett ett hus chansen att göra en sista resa innan det ska rivas. De har byggt en exakt kopia av ett hus som ska rivas och skickat det jorden runt. Det blev rätt illa tilltygat av posten och kom tillbaka i spillror. Nu ska de göra om originalhuset till en exakt kopia av huset de skickat runt jorden.

Sedan gick vi till min studio, bäddade med madrasser och kuddar vid balkongen och låg där och tittade på solnedgången. Lutz bjöd på 56-procentig likör i mjölkglas.

Jag vaknade där av att någon knackade på dörren. Jag var naken och blöt i håret. Tittade på klockan. 17.30.

Lutz stod utanför. Han hade rödsprängda ögon och håret var rufsigt.
– Jag tänkte att du kanske vill ha hjälp att städa?
– Jag vaknade precis, jag… vad hände igår?
– Det sista jag minns är att jag simmar mot dig.

Vi skrattade.
– Det låter livsfarligt. Jag kanske är värre än brännmaneterna.

Lutz haltade fram till flaskan på bordet. Den var nästan tom. En sjuttis Fischergeist.

– Har du gjort illa dig?
– Jag ramlade baklänges när vi dansade på bordet igår.
– Det gick vilt till.
– Ja, det gör vi om.

2010-08-02T11:26:00.002+02:00

2010-08-01T08:48:00.001+02:00

2010-07-31T08:34:00.000+02:00

2010-07-30T09:08:00.002+02:00

2010-07-29T11:50:00.004+02:00

– Fan vad jag lever när jag är tillsammans med dig.

– Vad menar du?

– Att det känns så. Livet. Det känns så mycket.

– Är det det man eftersträvar?

– Ja, det är därför man kör 200 km i timmen, det är därför man dyker från balkongen. För att det ska kännas riktigt riktigt mycket.

Körsbärsstölden

2010-07-27T12:57:00.003+02:00

2010-07-25T09:11:00.005+02:00

Stockholm, ge tillbaka mitt regn. I fyra dagar i rad har fjorden invaderats av små fiskebåtar fyllda av rödflammiga norrmän vajandes med små flaggor.

Men ikväll klockan tio kommer Han!

2010-07-24T09:06:00.001+02:00

Jag försöker tänka på varför det blev som det blev. På männen. Jag vet inte hur jag ska kunna skriva om dem, de liksom överlappar, snor in sig i varandra. Och nu då? Ensamhet. Kloster. Nunna. Feministisk porr. Jag onanerar till youtubeklipp med Patti Smith och spelar bukkake-filmer baklänges

Jag har haft två drifter som styrt mitt beteende. Och det är inte fint. Det är kåtheten och spriten. Mina två pekande kukar.

Jag är en jävla manet.

Jag vill att den här boken jag skriver på SÄLJER så att jag kan fortsätta vara på såna här platser och vara ifred och låta Jack och Jim vara dem som är fulla för en gångs skull. Jag tänker att jag måste skriva en deckare så att jag tjänar pengar. Jag tänker att deckare är prostitution och porr är underhållning.

Och vad gör pojkvännen?

2010-07-23T10:12:00.009+02:00

”Jag såg att du har lagt upp toplessbilder på dig själv på nätet. ”
”Ja… men alltså..”
”Jag får väl skaffa ett vapen då.”

...

Igår kväll ringde det på skype. Och där sitter han och osäkrar en kalashnikov!
”Såna här känner du igen från Afghanistan va?”
”Du är inte klok, vart har du fått tag på den?”
”Hemligt.”
”En sån får man väl inte ha hemma?”
”Nej. Det var lite jobbigt när jag gick hem med den genom stan. Jag hade den under en filt men den gled av hela tiden. Frameråm”

Besök från Sverige II

2010-07-22T18:24:00.005+02:00

Besök från Sverige (och brandtrappan)

2010-07-22T18:13:00.005+02:00

2010-07-22T16:48:00.009+02:00

Det bodde tre ryska dansöser bredvid mig i hamnen, men de har åkt nu och när fabriken stänger på kvällarna är jag helt ensam här igen. De brukade ta med sig män hem på nätterna och då kom havet in genom springorna i fönstret och jag saknade dig ännu mer.

Jag brukar pressa läpparna mot handen och lista sakerna jag vill visa dig tills jag somnar. Hur det luktar här i gränderna när det har slutat regna. Den gula vallmon, kaprifolen, kullerstenen och rosorna. Platsen högst upp på berget där man ser molnen ovanifrån, stalaktiterna i bäckmynningen, ormbunkarna och jättedaggkåporna, suddiga moln och klart vatten. Skeppen och seglen, brännmaneterna under mitt fönster.

Du sa: ”Jag vill vara där du är ibland, förstår du inte det? Minst ibland.” Och jag sa att jag var tvungen att stänga av mobilen ett dygn för att tänka på om den verkligen var bra för mig, den här kärleken som människor vrider sig ur och in i. ”Vad är du rädd för?” frågade terapeuten. ”Det är jag inte”, sa jag och kröp ihop i skinnjackan och i samma andetag: ”Kanske för att de jag älskar tas ifrån mig och för att jag ska sluta älska.” Jag sa ”Det är en tunn gräns mellan det jag kallar livet, romantiken och självdestruktivitet. Jag är rädd att kärleken ska slipa mina kanter.”

I 24 timmar letade jag anledningar att sluta älska dig och jag kom inte på någon. Men jag kom på att jag vill inte förlora dig. Du är den jag vill vara närmast och du är viktigast för mig.

Chatroulette – No gun, no fun

2010-07-22T10:38:00.007+02:00

I tre timmar sitter jag och Judith och försöker få någon att visa ett vapen på chatroulette. Visst, några finniga tonårskillar tar fram ett luftgevär och en fransk utbytesstudent drar kniv. Men det är förvånandsvärt få som har ett vapen hemma. Vad som inte förvånar är dock alla kukar som dras fram.

out: Hi! I'll show you my tits if you show me a gun - not your dick.
in: Haha WHERE ARE YOU FROM???
out: Sweden of course, looking for guns
in: why??
out: I like it
in: i like your tits
out: me too
in: take off your clothes and i'll show you a gun
out: gun first!
in: dont have a gun
out: no tits
in: fair enough
out: no gun no fun
in: words to live by

Så till slut. En man med potatisnäsa sitter i bar överkropp och pratar mobiltelefon medan han slötittar på chatrouletten. Det tar en sekund. Snubben har ett maskingevär bredvid sig på skrivbordet!

Out: I'll show you my tits if you show me your gun.
In: Let's fuck.

2010-07-21T15:03:00.003+02:00

Jag vill leva ett liv inte helt utan brist på självdistans och vissa självdestruktiva beteenden.

2010-07-19T14:09:00.001+02:00

Bergen –
för varje andetag man tar här kan man dra av ett paket cigg från livslängden
men
JAG FATTAR INTE VAD DE SÄGER

Jag träffade en av konstnärerna som har ateljé här när jag var på väg till studion.

"Gröt gröt gröt", sa han.

"Ja, eh. Kristina, jag är gästartist här," sa jag.

"Gröt gröt gröt?"

"Eh hehe jae…"

"Grötgrötgrötgrötgrötgröt."

"Ja.. hehe eh jag måste gå nu, vi ses."

Jag skyndade mig in på mitt rum och låste dörren.

2010-07-18T10:53:00.002+02:00

10:15
Me
Så du använder mens-kopp?

10:15
Judith
håller på att rodda ett seminarium ombiståndspolitik här. Kan vi ta det en annan gång?
men svaret är ja, det är den bästa uppfinning som gjorts

10:16
Me
Jag läste igenom gamla samtal och såg det. Hade inte reagerat då. Vi kan väl ta en kaffe och prata om det?

10:16
Judith
ja! fan tampong är förtryck!
mot jorden, mot kroppen och mot plånboken!

10:17
Me
Jag längtar tills ni kommer. Då ska vi leka ohyffsade miljonärungar i min studio.

10:18
Judith
ja! jag är alltför hyfsad här. förutom att jag sover under köksbordet

10:18
Me
Du kommer älska det här.
Å varför kan ingen sova normalt där hemma? S har flyttat ut på balkongen.

10:18
Judith
jobbar du på boken? hur går det?

10:29
Me
det är det ända jag gör
jag pratar inte med någon
eller
jag pratade med kille som kom fram till mig igår när jag var på promenad
han var civilingenjör från Ghana
"Hello. I recognize you. I know your face."

10:31
Judith
ha ha ha!

10:31
Me
Men jag var glad. Jag sa att han var den första personen jag pratat med på fem dagar.
jag var ju på fest första kvällen och blev helt mosig av norskan
så nu har jag slutat prata med folk.
väldigt skönt

10:32
Judith
jo, Love och jag har pratat om hur vi ska undvika normännen på vår resa.

10:32
Me
häng med mig och John

10:33
Judith
john?

10:33
Me
civilingenjören

Me
när jag kom upp till studion idag så stod det två jättehögtalare och en mixer utanför dörren
I love Hallvard!

21:02
Judith
oj!

21:02
Me
och två madrasser

21:02
Judith
jaaaaa!

21:02
Me
det blir öppen studio och rejält kalas när ni kommer!

21:02

Judith
han är gud hallvard
OM det blir
jag vill mixa

2010-07-17T09:18:00.003+02:00

Idag ska jag prova på att vara norsk i den här den sista av Sovjetstater. Jag ska köpa hem fiskkakor och blodpølse och göra lefsor. Lefsor är ett slags bakverk norrmännen gör av ett hårt tunnbröd som de låter bli mjukt mellan fuktiga handdukar, brer smör, socker och kanel på, rullar ihop och skär i små bitar. Perfekt när man är ute på fjället med sin lilla lilla ko och sin lilla lilla smörkärna.

Jag ska säga rusbrus och skallebank och gammelgris och jag ska kalla Tarzan för Djungel-Ola och Nalle Puh för Ole Brumm.

Jag ska låta glad samtidigt som jag saker som ”Ditt leende liknar mer ett fiskrens och därför ska jag smörja in dig i honung och rulla dig i pissmyror.”

Jag ska göra om engelska ord till mina egna genom att uttala varenda stavelse. Och sätta prickar över alla mina a:n. ”Det är graejt icke sånt?”

Och jag ska gå på tur och tänka på hur högt det är från fjällets topp till fjordens djup och lyssna på havet tills Grieg sprutar ut ur alla mina hål.

2010-07-16T09:27:00.008+02:00

Det är storm. Jag hade glömt balkongdörren öppen och de vita gardinerna fladdrade som blöta spöken, in och ut ur lägenheten när jag kom hem inatt. Ibland känns det som att jag är på ett fartyg när regnet och vågorna piskar fasaden och skeppen tutar. Hurtigruttenskeppen har den vackraste signalen.

Det sägs att Bergen är Europas regnigaste stad och att det regnar 275 dagar om året. Vilket innebär: inget påtvingat solbadande. ingen bikiniångest – mina bleka ben är lämnade ifred.

Bodil Malmsten skriver:

"Ett väder som idag – grått, kompakt, skyddande, inga hårda solstrålar, inget tvång att ligga på en strand och ta tillvara på det så kallade vackra vädret.Vackert väder – det är som det är nu, regnet piskar, havet välter som cement, internetuppkopplingen fungerar, ordbehandlingsprogrammet behåller formateringen när jag kopierar, jag kommer vänja mig vid nya datorn, det är vackert väder hos mig idag."

2010-07-15T20:05:00.012+02:00

Foto: Cato Lein

Jag fick precis reda på att Bengt Emil Johnson, poeten, är död.
Jag träffade honom 2007, på Elverket.
Minns hur vi stod där bakom scenen i mörkret,
att vi log och viskade och snart var det hans tur.
Jag hade en hemlighet,
jag hade spelat in fågelsång till hans entré.
Jag satt där bakom och lyssnade sen.

Jag hade fått i uppgift att skriva ihop en presentation om honom innan:

"Bengt Emil Johnson tilltalar sig själv i sin poesi. I sitt lyriska talspråk är han förbannad, enträgen, han klagar, kuvar och tröstar. Han jagar dikten, fångar den med utropstecken. Han talar om döden, visar sig själv en väg att gå innan den hinner ifatt, för ännu är graven en orörd grön matta. Han talar också om dem som kommer att lägga blommor där, när det gröna gräset en dag grävts upp och plattats till igen."

På något sätt talas här om dem
som kommer att sätta blommor
hos oss när vi dör.
Det har börjat,
visa nu bara ingen svaghet.

2010-07-15T01:08:00.005+02:00

Varje morgon vaknar jag en kvart innan väckarklockan ringer. Jag knäpper på datorn som står på golvet vid sängen och sätter på något av sommarpraten som jag har laddat ner. Den här morgonen är det Ulf Malmros tur. Det regnar ute, smattrar mot båtarna nedanför balkongen. Jag tar mig tid att göra min frukosttallrik med fil (syrnet melk) perfekt. Skivar banan och ett äpple, lägger i tur och ordning i valnötter, hasselnötter, mandlar, linfrö, pumpakärnor, tranbär, gojibär och strör på torkad brännässla, kanel och krossade nyponskal. Det här har varit min frukost i några år nu och det har blivit mitt alibi för alla de där sena nätterna. Men spriten, spriten. Jag kan supa vilken gubbe som helst under bordet. Jag kan supa vilken vinpimplande kulturgubbe som helst under bordet. Aktarej Stig.

Jack och Jim och flaskan med Akvavit står fortfarande oöppnade. Men hur många dagar har gått? Sju, snart. Inte direkt dags för diplom, men ändå. Jag knarkar min roman nu. Hela nätterna sitter jag uppe i studion och skriver och skriver tills ögonen svider och bokstäverna gungar lika mycket som havet.

Jag pratar inte med någon. Ibland ett litet "Hej" om jag möter någon i korridoren. Eller "Förlåt" om jag råkar stöta till någon i affären.

Men i mitt huvud bubblar det av ord, dialoger, tankar, drömmar. Jag tar pauser ibland och går utefter kajen och strukturerar upp det jag ska skriva. Pratar högt för mig själv, provar samtal mellan huvudpersonerna. Ibland skrattar jag och ibland börjar jag gråta. Då vet jag att det är bra. Eller är det bara jag som tycker det och skitsamma skit i alla andra nu. Nu är det jag och min roman.

Havet får lyssna. Det ser olika ut varje dag. Kanske gör det att hjärnan expanderar lite grann när man kan se så lång bort och att man då får plats med större tankar.

Jag sätter på mig strumpbyxor, klänning och en stickad tröja. Jag har snott med mig Loves blåa, han vet inte om det, men jag tänkte att det kan vara bra att ha den på sig. Jag skriver ju ändå om honom.

Jag har satt upp ett kort på honom i studion. Och fyra av mina andra vänner som ger mig inspiration till den andra protagonisten. Det blev för rörigt att ha med dem allihop så jag har smält samman dem till en mörkt lysande bubblande varelse som följer mig på min resa genom Staterna. Love är egentligen inte heller ensam om att inspirera till sin karaktär. I första uppsättningen av mitt manus var han det. Men så hände saker. Det gick en vinter. Jag blev förälskad. Så förälskad att jag till slut tappade förståndet. Han är med i den här versionen. Så förlåt Love, du är bättre i verkligheten. Och kanske den viktigaste personen i mitt liv. Fortfarande. Någon annan är där och försöker knuffa ner dig från piedestalen, men det kommer nog ta tid. Det tar tid visa att man alltid står kvar - vad som än händer.

Jag tar med mig min fil och går ut ur lägenheten, låser, går ner för spiraltrappan, över piren. Låser upp fabriken och tar hissen upp till plan tre. Det luktar rengöringsmedel i hissen, eller det luktar luktsudd, eller tuggummi. Jag får minnesbilder av tioöringar som klirrar i fickan, fem stycken från syrrans samling, vilket ska man välja? Lite ont i magen för stölden. Men men. Hade jag tio kunde jag växla till en krona och köpa ett i automaten. I med kronan, vrida om. -klonk- Vilken färg skulle det bli?

På dörr 545 står det: AIR USF International Guest Artist. Jag låser upp och går in i mina 67 kvadratmeter av himmelriket. Mina 3,2 meter till taket. Mina tre stora fönster med utsikt över viken och min stora franska balkong där jag kan stå som en miljonär och vinka till skeppen som åker förbi.

Det doftar målarfärg och rooiboste. Mitt skrivbord är fullt av målarfärgsfläckar och rispor. Jag kopplar in datorn och sätter på vattenkokaren. Gör en kopp te och en kopp pulverkaffe. På med glasögonen. Nu kör vi. Du och jag havet. Nu jävlar ska den bli klar.

2010-07-14T20:56:00.005+02:00

Grattis till miljonen Kjetil!

ingen hjärna, kanske inget hjärta, fyra böjda kukar.

2010-07-14T08:26:00.007+02:00

15:47
Me
vet du vilka casio kids är?

15:47
Judith
nej

15:47
Me
ok

15:48
Judith
vilka är de då?

15:48
Me
ett band. jag tog just en kaffe med basisten

15:48
Judith
kul

15:48
Me
han kanske får en miljon imorgon av Aha

15:49
Judith
oj! vad får du i så fall: gör en deal snabbt som ögat.

15:49
Me
han sa att det blev fest iaf

15:49
Judith
bra: på lördag hoppas jag.

15:50
Me
jag ska på konserten och prisutdelningen imorgon

15:50
Judith
tjusigt, jag trodde du skulle leva i exil där borta

15:50
Me
jag ska hångla med sångaren i Aha och förvandlas till seriefigur

15:52
Judith
oj vilken bra fantasi. jag brukade drömma om han den tecknade, när jag var 12 ville jag gifta mig med honom

15:52
Me
är inte det sångaren? Jag var jättekär i honom som tecknad.
men så blev jag ju kåt av Acke också.
N är ju lite lik Acke.
Jag och hans bror skrattade gott åt det. Att jag äntligen fått min våta dröm uppfylld.
Acke med skägg och gitarr.

15:54
Judith
ha ha!

15:55
Judith
jag brukar säga att Love ser ut som världens smalaste och blondaste sylvester stallone. han blir irriterad.
roligt

15:55
Me
haha ja!
men han ser också ut som en osminkad David Bowie

15:56
Judith
fast mest som dennis hopper

15:57
Me
Nu ska jag äta fiskkakor
man ska ta seden dit man kommer

15:57
Judith
gört, jag ska raggarduscha i handfatet på jobbet.
det är över 30 grader

15:58
Me
min kompis staffan sa att han var en skäggig pöl
och att han tänkte på mig när han såg en bild på Christina Lindberg

15:58
Judith
haha googlade just. porrbruden?
kom igen!

15:59
Me
japp
porrblomman

16:00
Judith
jag är en manet på land
rädda mig

16:00
Me
jag skulle bara gegga omkring med dig

16:01
Judith
nej, du måste lyfta mig varligt och bära mig till den stora havet!

16:01
Me
lägga i en hink tills du dog och ingen skulle veta
hur ser man att en manet är död?

16:01
Judith
bra fråga
man håller ett par glasögon mot munnen/analen (samma hål) och kollar om den andas eller nåt.

16:02
Me
snart är du här i mitt nya hav och fladskar omkring

16:02
Judith
den har ingen hjärna: kan inte hjärndö.

16:02
Me
hjärta?

16:04
Me
märkte du mitt nya ord förresten? Vad maneter gör i vattnet.
– kan också användas på dig en riktigt blöt kväll.

16:05
Judith
fladskar. bra ord. vad betyder det i manetsammanhang? googlar hjärtefrågan.

Öronmaneten är lätt att känna igen på dess fyra könsorgan, som är runda eller öronformiga.

16:06
Me
man liksom simmar utan att kunna styra fast man har ändå inget mål så det gör ingenting

fyra!

16:07
Judith
man går bara dit de fyra kukarna pekar

16:07

Me
FYRA!

16:07
Judith
ingen hjärna, kanske inget hjärta, fyra böjda kukar. vilket djur alltså.

16:08
Me
Ska alltid svara Manet på frågan om favoritdjur
fan att man inte får den frågan lika ofta längre
när man var barn så var det ju typ varje dag

16:09
Judith
min var sjöhäst länge. kul med häst i sjön.

16:10
Me
Är sjöhästens svans egentligen en förvriden kuk? Jag börjar misstänka det. Djur i vatten alltså.. herregud

16:11
Judith
har hittat svar: ingen hjärna, inget hjärta, inga ben, inga ögon. 95% vatten.

16:12
Me
bara vatten och FYRA könsorgan??
uä
låter som ett dåligt sopp-recept

Judith
Maneter förökar sig genom att hanarna sprutar sperma direkt i vattnet som honorna fångar upp med sina munnar.
det du

16:14
Me
been there done that

16:14
Judith
ha ha!
jag vet inte om jag ska älska eller hata maneten

16:14
Me
skaffa en och se efter
men stoppa ALDRIG ner huvudet i akvariet
och du får ALDRIG ALDRIG sätta dig i det

… Jello-baby

16:15
Judith
oj oj oj. det kan man göra en sf-film om som blir väldigt bra
som V fast maneter

16:16
Me
jag ska be Leoparden rita en serie

16:18
Judith
ja!

2010-07-13T08:07:00.002+02:00

... Jag vaknade med en ofrivillig mustasch från bläckpennan. Nu har det gått en dag och jag är tillbaka i sängen igen. Har precis läst några sidor ur Bodil Malmstens De från norr kommande leoparderna. Jag har inte pratat med en enda människa idag.

Jag har packat upp mina saker. Hängt upp klänningarna på galgar i fönstret, ställt Jack och Jim så att de har utsikt över varvet. Så har jag lagt smulor på räcket till balkongen från ett paket kex jag hittade i skafferiet, så att gråsparven ska fortsätta sitta där.

Jag har promenerat utefter piren och gått genom fiskmarknaden och tagit kort på krabborna som krälade omkring i stora kar. Och jag har varit i Botaniska trädgården och tittat på rosorna och tjacknackarna som sköt upp bakom Kulturhistoriska museet. Jag har bestämt mig för att gå till trädgården varje dag och sitta på bänken vid dammen och titta på karparna som far som guldpilar under näckrosorna. Eller, om det regnar, under valven vid Naturhistoriska museet, där taget flagnar gul färg och det droppar ur betongen.

Klockan är halv fyra på morgonen. Jag kunde inte förmå mig att gå hem till lägenheten med den utsikten. Efter solnedgången var staden stjärnor som fäst sig vid bergsväggen och speglade sig i viken tillsammans med fartygen och småbåtarna. Jag var ensam kvar i Sardinfabriken och gick omkring i de tomma korridorerna. Jag undrar vem som bodde i det vitkalkade huset där jag har min lägenhet. Hoppas att det var någon riktig gammal sjöbuse. I en segelbåt under min balkong spelar någon Guy Chadwicks Crystal Love Song. Luften känns som ett fuktigt Honolulu med stänk av regn och salt sill.

Jag önskar att jag slapp prata med någon imorgon också. Att det bara är Bodil Malmsten och jag och bläckplumparnas hemliga meddelanden i lakanen.

USF Verftet kl. 03.00

2010-07-12T09:45:00.003+02:00

Fan vad bokstäverna dansar.

Jag ligger i min nya säng som gungar lätt av havsbruset och ölen Hallvard (#1!) bjudit mig på. Han hade som förutspått mjukt ljust skägg, sneakers, vindjacka och t-shirt med ett hippt fyrfärgstryck. Han var pyntad med rosiga kinder och ett plåster på näsan från fylleolycka på cykel i Köpenhamn. Hallvard visade mig runt i den gamla sardinfabriken där jag har min studio. Sardinerna har bytts ut mot konstnärer och musiker. På bottenvåningen finns en restaurang/bar som heter Klippers och i källaren finns konsertlokalerna Sardinen och Rökeriet. Och på våning 3 - min studio.

Hallvard tog med mig på fest på taket utanför kontoret där jag träffade curatorer, producenter och konstnärer som håller till i huset. De var supertrevliga, tror jag i alla fall, men jag blev helt tjock i skallen av norskan. Den gör mig dubbelt så full, vilket är bra för jag kommer spara in en massa pengar. Jag var i alla fall tvungen att be Hallvard visa mig hem till lägenheten efter tr

Forsarna

2010-07-10T12:17:00.005+02:00

Finse, 1222 meter över havet slår lock för öronen. Jag tänker inte ens försöka skriva något poetiskt om de här turkosa forsarna som dånar ner för de snötäckta bergen. Min naturromantiska lyrik är en mört, efter att katten varit på den, jämfört med det här.

Jag får panik när jag ser snön. Jag har packat väskan full med hippeklänningar. Hur kallt är det här i Norge egentligen? Tåget hänger sig fast i klippkanten. Himlen är vindsblå. Och forsarna – nu gör jag det ändå – de verkar själva ha glömt varifrån de kommer och vart de ska, bara störtar fram.

Jag saknar ingenting – kanske är det det som är lycka. Jag är jag och min kappsäck och det är jag som bestämmer vad jag ska göra. Ingen chef – aldrig någonsin mer en chef, livet är för kort för att spendera på vad andra tycker att man ska göra. Jag längtar efter att packa upp mina saker i min nya lägenhet, öppna fönstren på vid gavel och lyssna på mina nya ljud. Jag känner hur forsarna och bäckarna drar igenom mig. Jag drömde mardrömmar om berg när jag var liten – jag ska erövra dem nu.

Jag vet inte ens om jag tycker om det här landskapet, jag bara häpnar över att det kan vara så här. Allting är stort. Men ändå kan jag inte låta bli att fundera på om Norge inte är lite väl gulligt för mig. Jag studerar Mette-Marit-kopian i sätet mittemot. Rosiga kinder, hon osar friluftsliv, som om hon andades ut friskare luft än hon andades in. De andra passagerarna glor på mig. Kanske för att jag precis öppnade en ölflaska med tänderna, men jag tycker ändå att de glor lite väl mycket. Speciellt en kortklippt kvinna i fyrtioårsåldern. Hon gör det i smyg när hon tror att jag inte ser. Varje gång jag tittar dit – som nu – så gör hon liksom en rörelse som ska verka som om den redan var på väg någonstans. Som om hon precis bara sträckte lite på nacken, eller tittade i sin mans pocketbok och nu är på väg tillbaka till att titta ut genom fönstret. Nu gäspar hon, hon kommer inte undan. Jag glor tillbaka och när hon möter min blick tittar jag snabbt bort och gäspar jag med.

Ska jag försöka prata norska nu? Bergen-norska låter ju som något tyskarna knullade fram under Hansatiden.

Jag har fått ett mobilnummer till Hallvard som ska möta mig på tågstationen i Bergen.

Jag har två olika förslag på vem Hallvard är.

Hallvard # 1: ElektroPop-Hallvard

Är lika gammal som jag, blond, mjukt ljust skägg, sneakers, vindjacka och t-shirt med ett hippt fyrfärgstryck. Elektropop-Hallvard har lite hull och han är ständigt lätt alkoholrosig om kinderna. Han ger ett snällt och mysigt intryck. Han har en flickvän sedan fem år tillbaka som han älskar men som han har varit otrogen mot en gång. Flickvännen vet inte om det och det har blivit till ett ont frö som gror i Hallvard.

Hallvard # 2: Lång-Hallvard

Är jättelång med rödskimrande ögonbryn som avslöjar elden i kalsongerna. Svår acne, men bara på ryggen. Besserwisser med lite för korta jeans och något obskyrt norskt Oi!-band tryck på t-shirten.

Det är ingen utsikt längre. Bara en blå dimma av regn så jag antar att vi är nära. Jag har inte ens några gummistövlar med mig fast folk sagt att det regnar mer än 22 meter regn i Bergen varje år. Det blir första prioritet imorgon. 1. Köp gummistövlar. 2. Ring och kolla om Jon Fosse är hemma.

2010-07-08T01:33:00.001+02:00

Nu är jag äntligen på väg. Jag ser mitt ansikte speglas i tågets fönster. De små rynkorna runt ögonen, jag har svullna ögonlock av för lite sömn. Håret är nytvättat och lockar sig under hatten. Jag har satt på mig min svarta trikåklänning och skinnjackan där backstagepasset till Thåströms konsert på Slottsskogsvallen fortfarande ligger kvar som en trofé i bröstfickan. Det är så påtagligt att jag är på väg till friheten. S har packat ner svenska jordgubbar och en stock snus. Lifterskan har packat med sig Jack och Jim och Akvavit. Solkatterna leker över hennes kinder när hon lämnar Stockholm bakom sig.

Vi vaknade tidigt imorse. Ingen sa någonting. Jag duschade och han gjorde en frukosttallrik till mig, kokade kaffe. Vi var uppe sent. Låg på en filt i parken utanför mig och drömde om en roadtrip runt Svarta havet. Pekade ut länder och städer i kartboken. Först tre veckor med bil genom Lettland-Belarus-Ryssland-Georgien-Azerbadjan-Iran-Turkiet, sedan några veckor i Syrien och sedan tillbaka genom Europa Turkiet-Bulgarien-Rumänien-Ungern-Slovakien-Polen-Tyskland-Danmark. ”Jag älskar dig, men nu orkar jag inte hålla upp ögonen längre.” var det sista jag hörde honom säga innan vi somnade med näsorna i kartboken.

Han skjutsade mig till stationen och satt och väntade med mig på perrongen. Han såg ledsen ut. ”Men du kommer ju och hälsar på i augusti.” ”Ja, om jag inte köper en flygbiljett redan imorgon.” ”Jag känner verkligen att jag är på väg nu.” ”Ja, du är ju på Centralen.” ”Ja men liksom inuti mig. Jag är inte kvar här längre.” Då höll han om mig och kysste mig över hela ansiktet. ”Jag måste kyssa varenda fräken nu innan Norge tar över.”

Jag har åkt genom nästan hela Sverige den här sommaren. Färgerna är det samma, och människorna. Det är något hjulbent bastant över svenskar. Något rödkindat blå-gult i de neonfärgade foppatofflorna. Perrongerna liknar varandra, teglade stationshus, planterade träd på rad. Åkerfräken som lutar sig mot nedklottrade vagnar, blålångblomster mellan rostiga järnvägsspår. Det är hus men inga människor. Ensilagebollar och klöverängar. Tranor som bögigt spatserar över vetefält. Jag är bortskämd med de gröna skogarna och rapsfälten som Gud spritt över landet som gula pisspölar.

I Karlstad byter vi till buss och båda mina väskor går sönder. Axelremmen på mammas gamla skinnväska och det ena hjulet på resväskan. Karlstad gillar inte mig och jag får skrivkramp av Karlstad. ”Parkeringshuset Duvan”, skriver jag i mitt block. ”Sven Ingvars på Beach Boys-turné”, ”sporthall/gaskammare”. På grund av att jag nu måste släpa min 20kg-väska till bussen hinner jag inte på förrän den är full. Det är jag och ett kinesiskt äldre par och en fetlagd lantisfamilj som inte kommer på bussen. Mamman i familjen, som är mitt uppe i ett blomstrande klimakterium ropar hysteriskt att vi måste ha en buss, att hon minsann inte tänker åka någon jävla lokaltrafik genom hela jävla Sverige. Och den tjocka sonen som måste vara i tioårsåldern och dagen till ära klätt sig i någon typ av fin-kavaj med tribals i glitter på ryggen och en tjock silverlänk runt halsen spottar ur sig roliga historier från en slitet exemplar av dass-boken. Pappan är liksom genomskinlig i bakgrunden, släpandes på familjens bagage. Efter ett tag kommer en buss och jag somnar så fort jag satt mig. När jag vaknar är jag i Norge. Jag har smugglat sprit över gränsen och ler nöjt. Framme i Oslo släpar jag min resväska genom Sentralstasjonen. (Allt som jag hädanefter skriver på norska kommer vara på gehör.) En röst i högtalarna får mig att stanna upp. Det är som om en porlande bäck från Fäbojäntan strömmade ut över stationshuset. Stig har rätt, alla svenska tjejer borde lära sig norska.

2010-07-07T01:09:00.000+02:00

Det är sista utekvällen i Stockholm och jag möter upp med Love, Jonna, Liebe, Dartanjang och Jenny på Södra Bar. Vi står på altanen och det är sommarvarmt och staden blänker. Katarina och Johan spelar och vi låter fyllan rinna till. Jag kommer sakna dem.

Jag tar sista tunnelbanan hem till S i Zinken. Kryper ner i sängen bredvid honom och han drar mig till sig och säger något om att jag luktar som ett bryggeri. Jag älskar att ligga bredvid honom när han sover. Och det är så lätt att somna på hans arm.
Ellen väcker mig på morgonen. Hon ligger med näsan mot min. ”Usch vad du luktar.”
”Ja, jag var ute och drack öl med mina kompisar inatt. Men jag ville sova här så att jag fick träffa er innan jag åker.” Olle kommer också och lägger sig och S suckar och säger att de ska gå och leka på sitt rum. ”Men vi vill gosa.” Och så blir det. Jag börjar vänja mig vid den här lilla familjen nu som ligger i en liten hög på morgnarna.

2010-07-06T10:01:00.001+02:00

Jag försöker hålla mig vaken så länge jag kan på vägen hem. Ellen mumlar i baksätet. ”Måste man åka ända till USA för att kunna somna. Eller till Kiruna. Eller Australien?” I nästa sekund har hon somnat. S berättar historier från när han låg i flottan. På torsdagarna åkte officerarna hem och de fick stanna kvar och vakta båten. Han berättar om festerna de hade och tjejerna de bjöd dit som poserade i officerarnas kläder. ”I hatt och trosor och batong.”

Ibland när vi åker förbi något extra vackert ställe parkerar han bilen. Det är måne och solnedgång på samma gång och ibland är det så vackert att jag ryser. Det är bara några dagar kvar tills jag åker till Norge nu.

2010-07-05T17:00:00.001+02:00

Igår kom HÅLET tillbaka när vi lagt oss. Det äter mig som inifrån. S höll mig och sa åt mig att andas i hans takt, men det gick inte över. Det var tankarna, av den mörkaste sorten var dem och jag kunde inte ruska dem av mig. Jag försökte tänka på mamma så att jag skulle gråta mig ur det men det var stopp. Jag försökte beskriva känslan för S. Att jag var rädd men jag visste inte för vad och när jag blundade så sögs jag in i en mörk ihålighet utan botten med väggarna kantade av knivar och håriga händer som skar och sträckte sig efter mig.

Jag ville inte väcka barnen heller så till slut var jag tvungen att gå ut och spy bakom bryggan. Karhu följde efter och stod och gnydde och viftade svansen ängsligt mot marken. Det var midnatt och ljust på sjön och älvdans. Torne älvs brus hördes inte, myren var lomens land och brakvedens som trasslade in sig i sälgen. Den var jordugglans po-po-po i en långstubbe, ryttlande tornfalkar över Jukulajärvi och spyan som lyste röd i lingonriset.

2010-07-05T10:42:00.001+02:00

”Stackars unge som har brutit benet.” säger Ellen och klappar sin docka på huvudet.

Ellen och Olle fick tvåhundra kronor var av farmor att handla för på vår semester. Vi åkte runt på alla loppmarknader vi kunde hitta och Olle köpte en leksaksbil i plåt, ett Pokemon-gosedjur och ett dinosauriemonster i plast med tillhörande motorcykel. Ellen hittade ett pärlhalsband för femton kronor och en stor porslinsdocka med lockigt ljust hår och blå ögon av glas. Den har en rosa prickig klänning och en blus med blå och skära rosor, små vita bomullsstrumpor och vita skor i läder. ”Hon ska heta Anna-Lisa. Titta, hon har rosor på kinderna också.” De somnade på väg till Stor-Bror med saftmustasch och sina nya leksaker uppradade mellan sig.

Nu sitter Ellen på golvet med sin nya porslinsdocka under armen och tummen i munnen. ”Jag tror nog att du är lite imponerad av Kristina.” säger Stor-Bror till S. ”Det betyder att han är kär.”, säger Ellen utan att ta ut tummen ur munnen. Stor-Brors son Emil kommer hem med en bild på en femkilos gädda han fångat kvällen innan. ”Den var minst lika stor som du säger han och pekar på Olle. ”Du kanske kan göra en trofé av den och sälja på marknaden.” säger Olle. ”Kanske det” säger Emil stolt. ”Jag ska köpa chokladcigaretter på marknaden för pengarna jag har kvar. Tusen stycken ska jag köpa och bjuda alla mina kompisar hemma i Stockholm” säger Olle. ”Och jag ska köpa tusen tuggummicigaretter. Jag älskar tuggummicigaretter.” säger Ellen.

Tusse

2010-07-04T10:00:00.000+02:00

2010-07-04T00:23:00.003+02:00

Tidigt på morgnarna går jag upp ensam på berget, så långt upp att jag ser Torne älv som blänker vid landsgränsen. En tjäder som legat och tryckt i gräset skrämmer halvt ihjäl mig den här morgonen när den plötsligt lyfter mot himlen. S är kvar nere i stugan med barnen och kokar kaffe och ägg på vedspisen och dukar fram bröd och smör och spiralkorven vi handlat nere i Matarengi. Jag plockar en bukett fjällblommor åt honom: lappljung, vitrosa lingon, skogstjärna och lysande lila Jungfru Maria nycklar. På ett stenröse ligger ett nystan av äspingar och solar. Vår sjö ligger blank där nere och jag hör Karoh skälla på de två svanarna som mellanlandat hos oss i Jukulajärvi.

När barnen upptäcker att jag är tillbaka rusar de emot mig. ”Kristina! Kristina! Vad länge du varit borta. Vad har du med dig idag?” ”Vänta ska ni få se.” Jag sätter mig på huk och plockar fram dagens fynd ur fickan: fyra tänder från en renskalle jag hittat uppe vid röset. ”Är det vargtänder?” ”Nej, men kanske björn. Jag såg björnspår där uppe. Och björnspillning.” ”Såg du vargarna?” ”Nej de har nog sprungit till älven och simmat över till Finland nu.”

Efter att vi ätit lunch igår dök plötsligt två jämthundar upp utanför köksfönstret och barnen släppte skedarna så potatissoppan stänkte över bordet. ”Vargar! Vargar!” Vi hann inte reagera innan de sprungit iväg och när vi kom ut hängde de runt halsen på de främmande hundarna som viftade på svansen och slickade dem i ansiktet. ”Inte äckligt precis. Inte smakar det illa med vargpussar.” fnittrade Ellen.
”Pappa, pappa titta! Vi har fått vargar. Varsin varg pappa! Min ska heta Totto”, säger Ellen förtjust. ”Min ska heta Eld-Pizzan” säger Olle. ”Kolla pappa, är de inte söta? Tänk att vi har fått egna vargar.”

Men när vi kom tillbaka efter att ha varit och hälsat på Stor-Bror var varghundarna borta. Och nu står barnen och spanar ut genom köksfönstret. Rentänderna har de lagt i hinken med grodyngel, tillsammans med en gammal tioöring.

Senare på kvällen fiskar vi abborre på rev. De små nappar först, några kastar vi tillbaka i sjön, några sparar vi. ”Det är synd på den. Den är ju så ung och snart ligger den i pannan.” säger Ellen och stoppar in tummen i abborrens mun och bryter nacken av den. Solen ligger gömd bakom trädtopparna men den lyser fortfarande upp himlen. Vi driver in i myren där skvattram och pors doftar i ljungen. Fyra abborrar ligger och sprattlar i skrovet. Lommen ropar spöklikt och barnen svarar.

2010-07-02T00:22:00.009+02:00

Midsommarmorgon i Jukulajärvi

Pannkaksfrukost

Finsk allsång i Aunesgården

Jag sjöng snapsvisan som pappa lärt mig. Långsamt och med finsk brytning ska den göras:

”Vakna klockan åtta. Full klockan nio. Härligt korta dagar. Skål!”

2010-06-29T20:20:00.001+02:00

I fält av silver en gående svart räv, med röd tunga, mellan tre sexuddiga röda stjärnor ordnade två och en.

”Int vet ja vad ja gjort för å förtjäna detta men nog är Han god alltid.”
Han står i dörren in till köket och tittar på mig där jag står och brygger kvällste av skvattram som jag plockat på myren. Jag har lånat en bok på biblioteket om olika läkeväxter och läser högt och högtidligt: “Drycken kan leda till häftiga och långvariga erektioner, mycket besvärliga. Fantastiska och livligt erotiska drömmar kan störa nattron, och riklig nattsvett uppträda. Älgtjurarna har tydligen för vana att äta skvattram innan parning för att stålsätta sig själva.”

Syrenerna blommade fortfarande när vi kom fram till S morbror, Stor-Bror, i Ruskola, Övertårneå. På andra sidan landsvägen blänkte Tårne älv, och bakom, Finland, klädd i grön sommarsvid. Karhu, en svart lapphund som mer liknar en lurvig svartbjörn än en hund, flämtade i sin kedja där han stod bunden utanför hundgården. Molnen stod helt stilla och svalor sydde som genomskinliga sömmar ut och in i takrännan. Tarja lyssnade på finska radion medan hon skurade bakom Norrlandspelargonerna i köket. Tarja är Stor-Brors städerska, hon var klädd i en lysande blå joggingdress i polyester och hade ett rosa band knutet om sitt röda yviga hår. Höga kindben, klang i rösten. Stor-Bror var på sjukhuset i Luleå.

S körde hela vägen från Stockholm. Det hann inte bli mörkt förrän vi var i Norrbotten och solen var på väg upp igen. Han gick och la sig på kökssoffan medan barnen lekte med Karhu och jag tog en kaffe på altanen med Tarja. Jag frågade henne om hon trivdes där i Övertårneå. ”Nå, int riktigt. Barnen och barnbarnen är som kvar i dä hemma. Men vi fann det hä huset. Och hä va stort och int så dyrt och så behövde gubbe me komma som ifrån.” ”Kommer ni stanna här?” ”Hä val vettelit. Hort he hoppå ta se.”

Tarja gick in och fortsatte städa och jag lade ut en dyna på gräsmattan och låg och tittade på barnen som byggt en koja under studsmattan på gårdsplanen. De hade hittat en stor svart långhorning som lät som att den fnittrade när de petade på den och de jublade av skratt. Då och då sprang de fram till Karhu och slängde sig på marken så att han skulle slicka dem i ansiktet. De tjöt av skräckblandad förtjusning när kedjan trasslade sig kring deras fötter.

Solen bländade mina stadsbleka ben. Små blåningar och skrapsår avslöjade mina nätter. Jag hade gymnastikskorna jag köpte i New York. De börjar bli slitna nu, sömmarna har släppt och färgerna blekts till pastellrosa och ljusgrönt. En spyfluga blänkte och kittlade på mitt knä. Det kom svala vindar från älven. Om inte barnen varit där skulle jag haft en vinflaska på bordet. Jag tänkte att det var bra, att jag blir trött på deras stim och slagsmål i baksätet men de hindrar mig från vinflaskan. Jag tänkte att jag ska bli bättre nu. Skriva, läsa. Och jag tänkte att jag ska vara med honom, han som låg och slumrade i rummet där intill. Tretton timmar tog det från Stockholm till Övertårneå. 105 mil. När Ellen och Olle somnat vevade han ner rutan och rökte en cigarett. Jag satt hopkurad med benen på sätet och lutade huvudet mot hans stickade tröja som jag knöglat in mellan bältet och fönstret. Vi planerade framtida resor och delade på en termos kaffe. Jag kan sitta i timmar och titta på honom när han kör. När han koncentrerar sig och rynkar pannan och näsborrarna vidgas litegrann så är han den vackraste mannen jag någonsin sett. Hans blick var blank och ibland lyste den låga solen honom guldfärgad. Då och då stannade han för att stoppa om barnen som börjar bli stora nu och låg och trängdes i baksätet. Ellen med huvudet på sin storebrors mage och tummen i munnen. Jag somnade också. Han smekte mig över kinden ibland.

Jag slumrade till på gräsmattan och vaknade av att Ellen lade sig raklång över mig och snusade in näsan mot min hals. En annans barn vid mitt bröst. Platta som pannkakor låg vi där. Som om min hud skulle lugna den där oron i ett barn som alltid är på väg någonstans. Hon säger att vi är lika, hon och jag. Att vi tycker om samma saker. Filosofofera och så. Vi tittade på molnen. ”Kan du hålla en hemlis?” ”Ja.” ”Det är en sång.” Och så sjöng hon tyst: ” Mors lilla lathund sa: Du må tro, jag jobbar bra, fastän vet du vad, inte just idag, jag gör det helst en annan dag. Mors lilla lathund sa: Ingen kan så bra som jag, men tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan dag. Tra-la-la-la-la-la, i morrn då ska jag knoga. Hela gusslånga dan, ja, oj, oj, oj, vad jag ska gno."

Hennes storebror kom och lade sig bredvid och berättade om fiskarna de fångat i Jukulajärvi, där vi skulle bo. Så vaknade S och Stor-Bror kom hem med nycklarna till stugan. Stor-Bror är, som ni förstår, stor. Nästan två meter lång är han och han har en jättemage som spänner under hängslena. Grått skägg och väderbitna kinder under de innerligaste blå ögon. Barnen ser ut som små kåldockor i knäet hans. Han har ärvt skogen runtomkring av sin far Ville som ligger begravd på kyrkogården. Det var morfar Villes bil som S fått ärva som vi åkte upp med från Stockholm.

Det var redan kväll när vi kom upp till stugan. Det är egentligen fyra små byggnader, en till att bo i, en bastu, en snickarbod och ett litet dass. De ligger ensamma vid tjärnen Jukulajärvi i myren under berget Jukulavaara. Tjärnen var alldeles blank och där speglades berget och trädtopparna som kvällssolen färgade höströda. I stugan finns två rum, ett kök och ett sovrum med tre sängar. Där finns en öppen spis och en hundkorg som Ellen envisades med att få sova i. Vi smorde in oss med myggmedel och grillade korv på verandan och sedan stupade barnen i säng. Jag hörde hur han läste godnattsaga för dem, kysste och stoppade om dem och jag hörde hur golvet knarrade när han ställde sig i dörröppningen och såg på mig.

2010-06-29T19:51:00.005+02:00

Tack för stipendiet Västmanland!

2010-06-29T19:26:00.001+02:00

Tack alla ni som kom på festen på vinden. Nu åker jag till Bergen. Vi ses i höst!

Filmer från Festen på Vinden

2010-06-21T09:49:00.003+02:00

¨•✿✿♥☮♥✿✿•¨

Per Egland sjunger om stålar.

Sofia Hultin från Hägerstens Botaniska sjunger om Svandamen.

Wicked Game med Juni Järvi, Astrid Björk från Svenska Synden och Sofia Hultin från Hägerstens Botaniska.

2010-06-20T22:50:00.006+02:00

Judith! vi planerar bröllop
och rodnar
och är kära

Wow.

Han kom på bästa idén igår. Att om vi gifter oss ska vårt bröllop va en turné! Vi ska åka runt och hälsa på vänner en hel sommar i en folkabuss med skramlande burkar bakom. Och sen till tjocka släkten i Syrien.

Gört.

Nästa sommar kanske!

Va!?

Haha nej jag bara drömmer.

Fint med dröm.
Jag tycker att han är toppen. Jag har sagt det va?
Och du verkar må bra med honom, det viktigaste.

Han är så himla öm mot mig så jag bara måste må bra.

Bra, då har han hajat.

Nu sitter han och syr. "Kommer man inte i egenhändigt sydda proggbrallor har man inte varit på proggfest."

När är det proggfest?

Imorgon på Gärdet..
Han syr med "kokäkta egyptisk bomull."

Ja, det är ju ett gissel när byxorna ramlar isär när man ska koka dem.

Jag har fästing! Fan. Jag kommer få borrelia!

Oh no.

Jag hade en kille förut som dog av borrelia

På riktigt?

Ja.

När?

Men han återuppstod.

Ah meh!

Jason i New Orleans.

Jesusdöd räknas inte.

Han va död ett tag. Efteråt blev hans skägg silverfärgat.

2010-06-18T18:06:00.019+02:00

Jag har vaknat fyra gånger idag. Nyss här med hästarna, på en sommaräng där det blommar hundkex och smörblommor och blå trollsländor gökar i luften. Min mobil har lagt av och jag är ensam här på ön. Men jag har snus och solen skiner.

Första gången vaknade jag på vinden. Jag hade tagit upp förstärkaren och skulle (sup aldrig i hippieklänning) starta ett proggband – Zigenarkattens Hav. S sexåriga dotter Ellen kallar mig för Zigenarkatten. Hon har även kommit på en hejarramsa som vi ropar när vi åker runt på Östermalm och gör drive-byes på tonåringar med vattenpistol: Allahu Akbar är ni klara? Jajamensan fattas bara!

Vi var ute och svirade inatt, jag och killarna på redaktionen. De hade köpt finöl och firade av mig och sedan var vi på Trädgården under bron. S kom dit med en varmkorv i fickan som jag åt och sedan liftade vi hem till mig.

Andra gången vaknade jag på klipporna utanför Eldkvarns gamla trummis Smolles hus vid Insjön. Såg en vattensnok och några abborrar och tog ett morgondopp. Efter frukost tog Smolle sin HD till stugan i Hälsingland och jag fick skjuts till Gålö där jag såg en naken man och somnade och vaknade en tredje gång, nu under ett körsbärsträd.

Sedan blev jag avsläppt på en vägkrog ute i Tjotahejti med (som Judith brukar varna mig för) pyttipannastinna långtradarchaffisar med hundra mil under fotsulan och madrass bakom förarsätet. Åt en kulglass och messade med Kvisten.

”Krogen verkar tvivelaktig. Ät inte den glada korven. Tror det är fejk.”
”Too late. Korvjäveln var hallucinogen.”

Så gick jag hit till Björnö där jag hittade den här sommarängen. Ska nog sova lite till.

Morgontimmarna

2010-06-17T22:24:00.006+02:00

Jonte sov på vinden

Grannen Grön

Hägerstens Botaniska & Juni Järvi

Kroppsmålning i Konstrummet

Snoken och Larsa

Armen

Kirurgen målade Hassan

S & Påven & Födelsedagsbarnet

Björnen, Pizzan & Födelsedagsbarnet

Pizzabjörnen

Steven Adler var där

Grannarna hade lägenhetsvisning, Steven och Samir gick dit

¨•✿✿♥☮♥✿✿•¨

2010-06-15T07:22:00.007+02:00

På vinden är Gud en fähund
och det ryker ur gästernas hål
som om de vore vulkaner,
spyende stålverk, brinnande svål

Här föds änglarna med röda läppar
och myntinkast i pannbenet
de skramlar av dollar och dimes
pissar silver i månskenet

De unga har praktfulla horn
som de fejar mot himlens golv
de drömmer om dagarna
och vaknar när natten slår tolv

Varför låter det så vackert om vinden?
frågar ett passerande skepp
Jo gästerna har klockspel istället för lungor
och munspel istället för läpp

Jag ser ut över vinden och natten och tänker:

Tänd på min lyckostjärna
nu vet jag att livet är drömmens bror
nu vet jag att livet bär drömmens skor

Jag och Judith ordnade fest för att fira hennes födelsedag och mina kulturstipendium. Vi flyttade utomhus inomhus och byggde en stor äng i min torkvind, flyttade ut vardagsrummet under stora lönnen här utanför och bjöd in Svanen, tvillingsystrarna i Taxi Taxi, en dröm om Per Egland, en DJ-ande nyckelpiga, Leif Pagrotsky, Positivspelaren, Sjömanspoeten, Sockervaddskillen, Juni Järvi och Dansösen.

2010-06-11T22:46:00.000+02:00

2010-06-06T21:36:00.003+02:00

Vad är hon för någon egentligen? Hon som är brokig och skev och omärklig. Hon som bor här i mig nu.
Vad gör hon här inne egentligen?

Hon ligger hopkrupen. Knäna upp mot bröstet och försöker sova. Hon försöker tänka att det går över. Att han kommer snart och bara sitter hos henne. Hon tänker att det är hennes eget fel. Men det är inte det. Hon är bara rädd och hon är trött.

2010-06-05T08:24:00.002+02:00

Dags för S att träffa pappa. Han kommer inklampandes i stugan med sina tunga gummistövlar. Vi sitter i salen och dricker kaffe. S reser sig och männen i mitt liv tar i hand med sina skogssmidda nävar.
”Jaha så det är du som är S. Jag har hört om dig. Välkommen hit.”
”Fin gård du har.”
”Ja, den är fin. Jag växte ju upp här. Men då hade vi djur. Jag ska visa dig i snickarverkstaden, kornas tavlor hänger fortfarande kvar.”
”Hur mycket skog är det som hör till?”
”Ja det är XX hektar, men jag delar det med min brors fru.”
”Ja, Kristina sa att jag ju kunde försöka träffa en tjej i Stockholm som har lika många träd.”
”Jaha, hon försöker snärja dig med skogen.”
”Det funkar.”

Pappa visar S runt på gården och jag följer med, jag blir alltid lite rörd och stolt när jag träffar pappa. Vi går in i snickarverkstaden och pappa pekar på en ställning han har byggt i trä. Det ser ut som ett uppochnervänt bord med fyra ben som pekar snett ut från varje hörn. I dem har han fäst kattstrypare. Träet har fläckar av torkat blod.
”Vet du vad det här är?”
S skakar på huvudet och vänder sig och tittar på mig. Han ser ut som att han tror att pappa ska säga något om att Passar han sig inte jävligt noga så är det där han kommer hamna, som killarna före honom.
”Jo det är här vi flår vildsvinen. Man fäster dem här och drar av skinnet och så tar man ut innandömet. Med andra djur gör vi det i skogen men grisar har så mycket skit i pälsen.”
”Ja, hm. Jag är ju muslim.”
”Ja just det... ja hm det här är pelarborren här borta.” säger pappa och pekar på en borrmaskin som står i hörnet.
S vänder sig mot mig och flinar.

2010-06-04T11:27:00.004+02:00

S skjutsar ut mig till landet. I baksätet på snickarbilen kluckar ett flak Pripps han fått av Simon för att han hjälpt till att skjutsa öl till Bastard. Jag läser i Sörmlands Nyheter om poesiuppläsningen jag ska ha med Orkanen på Gnesta Konsthall ikväll. Det står att vi ska vara med och rädda konsthallen. Vet inte vad Skuggan tänkte på när han bjöd in oss till räddningsauktionen, men våra tre Gnesta-fans kanske kommer. Jag hör att S berättar någonting för mig. ”Det var svårt att avgöra om det var folk som inte pratade med henne eller om det var hon som inte pratade med folk.” ”Va?” ”Hon var sån bara. Men på något sätt var det en perfekt symetrisk liten bild även om hon i mitten inte gjorde som alla andra.” En blodådra dunkar snett under ögat, under den tunna, nästan genomskinliga huden. Hans ögon, vita, blå, blanka. Han ringde inatt och väckte mig. ”Jag cyklar!” sa han. ”Jag är full fast jag inte borde och jag cyklar! Det är varmt ute. Du borde komma hit, jag kan skjutsa dig.”

Han spärrar ut näsborrarna och kisar mot vägen. Jag berättar om allt det han inte hinner se. ”Titta rådjur! Kolla svanarna!” Jag knyter upp skosnörena och drar av mig kängorna. Krånglar mig ur strumpbyxorna. Klänningen åker upp och han glor på mina ben, flinar, tar mig i handen.

Det haglar när vi parkerar bilen på gräsmattan framför stugan. Jag sätter på mig den blå regnkappan och går ut och plockar lupiner. I fickan ligger fortfarande morakniven vi täljde barkbåtar med. Det var vår då och vi knullade bland vitsipporna i huggormsgläntan. Nu blommar plommonskogen och syrenen, äppleträden där han kommer jaga mig när vi kommer hem inatt. Jag, full och lyriskt yrande om vårt uppträdande med Gudibrallans trummis. Han, gäspande och mumlande någonting om ”Nu vet jag hur det känns för Smolle, att ha tonårsdöttrar.”

Han ligger utsträckt på kökssoffan med fötterna över armstödet när jag kommer in. Han har somnat och kaffet kokar över på spisen. Och jag är så nära att säga stora ord, bara han varit vaken.

2010-06-03T22:35:00.002+02:00

"Hej jag ringer från Västmanlands läns landsting. Är det Kristina Sigunsdotter?"

"Ja."

"Jo jag ringer för att berätta att du fått Västerås stads kulturstipendium i år."

Jag bara skrattade och rös och jublade, skrattade och rös och kvinnan i luren skrattade hon med. Sen blev det tuben till Systemet, köpa skumpa att dela med vännerna i Tanto.

2010-06-02T16:37:00.001+02:00

Stig ringde precis.

Hej, det är Stig.

Hej Stig!

Vad gör du?

Jag går på Skånegatan. Är ute och letar efter en hippieklänning.

Jag det är ju HIPPIE du är. Nu förstår jag.

Ja, du har fattat det nu?

Jag var också hippie på sextiotalet.

Kommer du till Tanto och har picknick med mig ikväll?

Jag kom precis hem från Norge, kanske.

Jag ska ju dit snart.

Ja, du ska vara i Kulturhuset va? Varvet? Jag har varit där. Det är vackert i Bergen. Som trävillor som är hopbyggda och så havet och bergen runtomkring. Och norskan är fin. Man kan omöjligt översätta norska till svenska.

Gillar du hur det låter?

Det är ett kvinnligt språk. Alla svenska tjejer borde lära sig norska så att de blev sexigare. Och norska killar borde lära sig svenska så att man kunde ta dem på allvar.

2010-06-02T08:04:00.003+02:00

Sommarnatt. Vi byggde en koja i syrenhäcken utanför Moderna.

Hittade den här dikten i min anteckningsbok efteråt:

Blomkojan lever

och tassar iväg

Martin

2010-05-28T19:51:00.003+02:00

du och du och du

vintern vinner aldrig över dig

Lifterskan & Orkanen inviger hippiesommaren med:

2010-05-27T08:26:00.001+02:00

2010-05-26T17:24:00.011+02:00

Orkanen,
Du sjunger kanon med kråkorna. Blandar groggen i munnen, skrattar så det sprutar skum. Och folk omkring dig bara suckar men det ser du inte ens. För det är du och dina drömmar och du är ditt eget tidsfördriv. Jag tänker att det är sommar när jag är med dig. Du säger att du är för stor nu för att gråta, att någon täppte till kanalen när du var sjutton. "Om du vill hålla om mig får du vänta ett tag. Men jag sitter kvar här hos dig tills det är dags." Och du ber mig att stanna tills du somnar och drömmer om just det här.
Du kan alla kråksånger utantill, byter hatt med tjackisarna på stan. Kan inte gå, bara cirklar. För långa ben. För lite litet. För mycket liv i bröstet för den här världen. "Släpp ut djuren ur mitt bröst" säger du. "Och mig ur deras hungriga hjärtan." En liten sten med glasklara vingar.
Mitt hjärta instängt inuti.
Om dig.
Omkring dig.

Du säger:
När barnet i mig sover finns jag inte mer.

2010-05-24T23:19:00.007+02:00

Ur dagboken från öde-ön:

Jag vaknade av tärnorna. De flög över vattnet, så nära att vingspetsarna slog mot ytan. Jag satte mig upp och kisade mot solen som reste sig ur sin spegel. En tidig segelbåt drog streck över blänket. Jag tog en överbliven vedbit och petade i eldstaden. Det glödde fortfarande under askan. Han rörde på sig, mumlade någonting om att det är alldeles för tidigt ännu, drog ner mig på rygg igen. Yllefilten vi sovit under var fuktig av natten, det kom rök ur hans mun när han andades. Jag huttrade och han tryckte mig intill sig. Så sa han: ”Vill du vara min tjej?”

”Ja.”

”Modigt. Jag tänkte först att det var banalt att fråga, att kalla det här som du och jag har för någonting alls. Men jag vill vara tillsammans med dig.”

Han hade hört något på radion sa han sedan, som han tyckte handlade om mig. Om någon som såg ut som att hon alltid klädde på sig i motvind, kammade sig med fingrarna och aldrig skulle få igen den sömn hon förlorat.

Vi hade vattnet som slår mot stranden. Och tovor av torr tång. Och vassen som lutar sig över krossade snäckskal. Och svartmyran som kryper över texten. Här var jag och han som tar med sig solen och strimlar den till stjärnor som sticker hål i den mörkaste dröm.

Jag satt i Vanadisparken igår med en kvinna. Hon slevade i sig sushi som gröt, ändå liksom krympte hon där hon satt bredvid mig. Till en liten köttbulle, en frikadell med den där fåniga frisyren som hon alltid envisas med att kamma till. När jag ätit sa jag ”Tack för lunchen. Nu måste jag gå.” Hon räckte fram pappret och jag skrev under utan att läsa, jag tittade inte på henne en enda gång. Så reste jag mig och gick ner för backen, korsade rödljuset, svängde in på Sveavägen och ringde honom.
”Hej hjärtat.”
”Hej, jag har fått kicken. Kan jag komma ut till dig?”
”Ta pendeln till Södertälje hamn och så buss 702. Jag hämtar upp dig på hållplatsen i Hälleby.”

Jag tog pendeln från Centralen, vagnen luktade fränt som koskit. Jag tittade ut genom rutan och gömde ögonen med handen. Tanten mittemot glodde nyfiket, undrade väl vad som hänt. I Södertälje hamn var det jag och en tjej med svart långt hår som gick av. Hon pekade vart busshållplatsen låg.

Jag satt längst fram, såg honom på långt håll. Han satt vid vägkanten i gräset och pillade med någonting, en nyrullad cigarett. När han såg bussen komma reste han sig och borstade vägdammet av snickarbyxorna. Höll ut armarna och höll om mig så hårt att jag lyfte från marken. Pussade upp tårarna ur ögonvrån och gav mig en ljummen folköl han hade haft nedtryckt i byxlinningen. Så körde vi ut till gården där de timrade. ”Stefan heter jag. Välkommen hit!” sa en man och räckte fram en tatuerad arm, plirade. Gården var ett pussel av timmerstockar. Jag satte mig i ett stenröse och tittade på när de arbetade.

Han hämtade en stor stock som han bar över axeln när han klättrade upp på stegen som stod lutad mot det halvfärdiga huset. Hans hår liksom yrde runt huvudet, nacken röd av solen, snickarbyxorna uppkavlade över anklarna. Snickararmar. Runt blommade lind och björk. Vitsippor, gullvivor och styvmorsviol. Ormbunkarna krullade sakta upp sig mot eftermiddagssolen.

Här är det så som vi skrev Orkanen. Här är solen raps och natten vråkar.

När de var färdiga körde han ut mig här till ön och sedan genom skogen ut till udden där solen gick ner till vänster och nu upp till höger och nu har han lämnat mig här. Här där det knäpper i tallarna och citronfjärilarna virvlar över barren och sanden. Här ska jag leva Robinson nu, gå barbröstad och barfota och samla slipat glas i fickorna på hans gamla utsvängda jeans från Gul&Blå.

Det finns inget liv som är tyst, det finns inget liv som står stilla.

2010-05-22T09:53:00.009+02:00

Vi flyttade till den här kohagen, och där, på kullen sitter han, min halvarabiske prins och grillar korv.
Allt var frid och fröjd.

Men så flörtade han lite med en av kossorna...

Vi anade ingenting av vad som skulle hända..

och vi drack...

och drack...

och elda.

Vi sov under bar himmel och vaknade i solen, låg och drog oss. Men så plötsligt: "Kristina, titta vilka som är här..."

Det var kossans tjejkompisar.

Ett helt tonårsgäng av tjejkor.

De slickade på min kille.

och på andra ställen

Jag fick en blöt med.

Han ville inte va oartig.

och hon var ung och nyfiken

...

Sedan blev det mayham.

Den här proceduren upprepades i 10 minuter: Kossan slickade på grillgallret...

blundade hårt

slickade två gånger i vardera näsborre

gjorde konstig min

dreglade lite

konstig min

slicka på gallret

konstig min

Det räckte tydligen inte med cigg.

Vi byggde en hemmabio inatt

2010-05-13T12:35:00.006+02:00

2010-05-13T05:23:00.006+02:00

19:30

Prästen is online.

hej

hej vad gör du?

jag ska bara slänga i mig den här maten, sen ska jag på fest i den där sexrummaren på götgatan

vad är det för fest?
eller, jag ska nog hålla mig i skinnet

en tjej som har 30-års feke, känner henne inte alls.. men blev bjuden av nån anledning. en massa kompisar ska dit så det blir nog bra
man var tvungen att OSA, väldigt töntigt för en hemmafest

kul

ja, det ska va lite band å grejs

Jag ska be mina killar osa.

FE bland annat
haha

Jag ska skicka ut ett massutskick med inbjudningar

hehe

"Välkommen hem till mig 24 TIMMAR OM DYGNET. Dörren är öppen. Jag bjuder på tilltugg. OSA till katastina@hotmail.com"

en kompis fejjanstatus i vintras: "den som kommer med en vegetariana till mig får en avsugning. obs! först till kvarn"

haha

undrar hur glad hennes kille blev av det
asså, det kan betyda att jag dyker upp hos dig natt och frågar om du lever eller är död och om jag isf kan knulla dig ändå

haha

kommer inte kunna prata med ens en kompis av motsatta könet när jag går på fest
alla kommer se hur det lyser typ Bob i Twin Peaks i ögonen på mig
ond varg

jag hade ju bara två svarta hål i huvudet igår
som sög in allt i sin väg – avgasrör

fan jag sitter å försöker fylla huvudet me grejs...t ex musik så att jag INTE behöver komma som nån spotify/soulseek-idiot på festen i natt och "bara vilja spela en låt"
skickade jag det här sinnessjuka till dig? http://www.blocket.se/stockholm/Tvillingar_soker_lgh_omgaende_27133555.htm?ca=11&w=1

hahaha

asså....eh http://www.facebook.com/photo.php?pid=4499645&id=705271206#!/photo.php?pid=246738&id=100000489571317
samma tjej

hahaha
jävla tvillingar

förbannelse
den ena har ju öppet förhållande ifs
men i dunno... om det är något jag kommer satsa på!

med den här killen http://www.facebook.com/profile.php?id=555723040

ja hahaha

he likes nipple
http://www.facebook.com/profile.php?id=1124619124 mamman är med i gruppen "Jag älskar min dotter" undrar vem av dem det är.

fan va de där tvillingarna måste ha kostat pengar
är det kanske kollekt från jönköpings kyrkor som betalat de där fyra brösten?

ja det är det
”Asså fyra år tog det för dom snåla jävlarna.”

haha
well well, nu ska jag dra till första stoppet på den här hadesvandringen
till en kompis å hälla i mig vin å förhoppningsvis andra saker å sen frottera mig bland hipsters å modebloggerskor (betalda!) å modeller å knarkare å fan å hans jävla moster... under hur länge jag står ut!!

21:04
Prästen is offline.

2010-05-11T16:20:00.004+02:00

Ikväll visar jag min fotoutställning:

Det blir en sommar av Orkaner

på Sture biblioteks 1-årsjubileum

Dessutom uppläsningar av Sara Mannheimer och Martina Lowden.

Kl. 18.30

T-bana Östermalmstorg
Uppgång Birger Jarlsgatan
Biblioteket ligger strax efter spärrarna.

Välkomna!

Utställningen pågår en vecka, för er som missade gårdagen.

Lifterskan

The Love Letter

MMS från S: "Jag är på fest med en räv."

Dagbok från vår roadtrip: Bergen - Bröllopet

naked? naken! nude.

Das Abendbrot

Stormen

En norsk, en tysk och…

Körsbärsstölden

Och vad gör pojkvännen?

Besök från Sverige II

Besök från Sverige (och brandtrappan)

Chatroulette – No gun, no fun

ingen hjärna, kanske inget hjärta, fyra böjda kukar.

USF Verftet kl. 03.00

Forsarna

Tusse

Filmer från Festen på Vinden

¨*•✿✿♥☮♥✿✿•*¨

Morgontimmarna

¨*•✿✿♥☮♥✿✿•*¨

Lifterskan & Orkanen inviger hippiesommaren med:

Vi byggde en hemmabio inatt

¨•✿✿♥☮♥✿✿•¨

¨•✿✿♥☮♥✿✿•¨