Fredagen den 13
Fredagen den trettonde. Klart att en äcklig gubbe ska få för sig att jag är en sak som man kan göra vad man vill med. Jag åkte båt från Västerås till Strängnäs med min systers familj. Det hann bli mörkt medan vi var på sjön. Då kommer en liten filur i blå pyamas upp från skuffen och kryper upp i knät. Plötsligt dyker ljus upp i mörkret. Där bor svamparna berättar filuren. Flugsvamparna, kantarellerna och mumssvamparna. Och tomten. En till liten filur i blå pyamas dyker upp. Det är marknad i Strängnäs och karusellerna blinkar inbjudande. Filurerna vill dit direkt. Vi leker moster make over istället. De fixar mitt hår och sminkar mig. Karusellerna får vänta till imorgon. Sedan somnar de i sin piratkoja.
Jag och min syster äter tapas och dricker rödtjut. En man från båtklubben kommer och gör oss sällskap. Han börjar stöta på mig och jag skrattar bort det. Vill inte vara surkart. Ja där sitter du och är fullgubben och jag är tjejen som skrattar åt dina tråkiga skämt. Du tittar på mina ben där jag sitter uppkrupen i soffan. Kommenterar. Jag skrattar. Lycka till (gubbjävel).
Vi går ut och tar en cigg. Jag försöker prata om annat. Han tittar. När jag kliver upp på båten igen tar han tag mellan mina ben och klämmer hårt. Jag fattar inte. Jag fattar inte! Vänder mig om och skriker. Slår honom över kinden. (Varför inte knuten hand?). Slår över huvudet. Skriker. Sparkar honom i magen. Han bara tar emot. Står som ett jävla fån och fattar ingenting. F A T T A R inte vad han gjort för fel. Jag skulle bara hjälpa henne upp, säger han till de andra. Vi stänger dörren. Jag vill inte gråta men jag gör det ändå. Varför hade jag öppen hand? Jag vill att det ska synas. Att han blir märkt så som han märkte mig med sin hand. Gjorde om mig till en sak. För att han är man och jag är tjej. För att han är kåt och jag har strumpbyxor. Jag hann inte ens säga nej. Det var inte första gången och förmodligen inte sista. Men nu är jag beredd. Nästa gång är det han som blir saken. Och saker får man slå sönder. den 14 oktober 23:44
Jag och min syster äter tapas och dricker rödtjut. En man från båtklubben kommer och gör oss sällskap. Han börjar stöta på mig och jag skrattar bort det. Vill inte vara surkart. Ja där sitter du och är fullgubben och jag är tjejen som skrattar åt dina tråkiga skämt. Du tittar på mina ben där jag sitter uppkrupen i soffan. Kommenterar. Jag skrattar. Lycka till (gubbjävel).
Vi går ut och tar en cigg. Jag försöker prata om annat. Han tittar. När jag kliver upp på båten igen tar han tag mellan mina ben och klämmer hårt. Jag fattar inte. Jag fattar inte! Vänder mig om och skriker. Slår honom över kinden. (Varför inte knuten hand?). Slår över huvudet. Skriker. Sparkar honom i magen. Han bara tar emot. Står som ett jävla fån och fattar ingenting. F A T T A R inte vad han gjort för fel. Jag skulle bara hjälpa henne upp, säger han till de andra. Vi stänger dörren. Jag vill inte gråta men jag gör det ändå. Varför hade jag öppen hand? Jag vill att det ska synas. Att han blir märkt så som han märkte mig med sin hand. Gjorde om mig till en sak. För att han är man och jag är tjej. För att han är kåt och jag har strumpbyxor. Jag hann inte ens säga nej. Det var inte första gången och förmodligen inte sista. Men nu är jag beredd. Nästa gång är det han som blir saken. Och saker får man slå sönder. den 14 oktober 23:44
0 Comments:
Post a Comment
<< Home