Stjälkar och hirkum pirkum

Hon jobbade över igår, tog ett glas av rödvinet som blev över från releasefesten i tisdags. Han kom och hämtade upp henne och de tog sällskap hem. Det var mörkt ute och hon stal en bukett påskliljor åt honom utanför ICA. På tunnelbanan tjuvlyssnade de på fyra fjortisar. Två tjejer och två killar. Tjejerna fnittrade och visade varandra bilder, killarna himlade med ögonen, bredde ut sig som leverpastej över sätena. När tjejerna hoppat av i Skanstull sa den ena killen:

– Innan jag träffade henne hade jag ju bara sett ansiktet. Inte (han visar med händerna från halsen och nedåt). Varför går du omkring med de där blommorna förresten, släng dem, de kommer ändå inte komma och hämta dem.

Killen som flyttat över till sätet mittemot har en stor bukett med rosor i famnen. Han svarar inte, bara flinar och pillar på en taggig stjälk.

Han pillar på hennes lovikavante.

De tillbringar resten kvällen under fläkten i köket. Hon dricker hirkum pirkum och han spelar gitarr. Så berättar hon om de där åren med han som gjorde illa henne, om våldet, sexet, om man nu kan kalla det det. Och hur skönt det kändes att äntligen få bestämma själv den där gången i södra Iran när han på motorcykeln sparkade ner henne i ökensanden och hon vägrade ge upp. Trots att hennes kniv var så slö att han kunde hålla tag i bladet. Trots att han förde handen över strupen och berättade att han skulle skära halsen av henne om hon inte var tyst.

När de ska sova drar han henne till sig tills hon är helt omsluten av hans kropp. Hon vaknar likadant. Då har påskliljorna slagit ut.