din nattskörd av sloknande rosor

Natten fyller hennes daggkåpor med månmjölk
frostar rosorna du aldrig plockade

det är försent
din nattskörd av sloknande rosor

bakom hennes gardiner står dina ord
arvet av
era slag

sitter som ärr över bröstet
ett minne av en sensommardag
aningar av höst

hans händer
hans händer
sitter som ärr över hennes bröst

hans jakt efter sloknande rosor
och du var inte där