Hur jag tappar andan

– Det ligger liksom alltid kvar, i kroppen. Allt som hänt förut. Händerna.
– Det är inte så konstigt att det känns i hjärtat.
Han låter henne krypa upp och lägga sig ovanpå. Omsluter henne med sin kropp, som ett extra skydd. Men långt inuti bankar hjärtat febrigt och det regnar sekunder utanför fönstret.

Hon vaknade redan halv sju och tog en promenad. När hon kom till skogen började det regna och hon fick gömma mig under björkarna. Täljde två pinnar med den schweiziska armékniven hon hade med sig. Känslan av den i hennes hand tog henne tillbaka till minnena av honom. Mannen på motorcykeln i södra Irans öken. Hans sparkar, hur hon tappade andan, hans tyngd ovanpå, handen på knivbladet, buskarna som rev sönder henne.

Det ligger kvar i henne. Och när vinet är slut kan hon inte hålla det tillbaka längre.