Ibland är de vargar

Hon vaknar av att hon skrattar. Han kittlar henne med stortån, håller fast henne. Hon har huvudet på hans bröst, som hon haft hela natten. Solen går upp bakom kråkslotten i lönnarna på gården. De lyssnar på Psycho Candy och stannar i sängen. Elementen är fortfarande trasiga och hans kalla näsa borrar sig in i hennes nacke. Han håller fast hennes hand mot hjärtat, som hon haft där hela natten.
Igår efter gubbfikat på redaktionen gick hon hem till honom. Hon hade stickad tröja och det regnade när hon gick förbi Odenplan. Han väntade med middag och vin, han åt hennes mat och hon drack hans vin. De planerade en föreställning i snö, med piano, dansande par och operasång. 20-talskostymer, vinter i en biosalong.

Jari väntade utanför Tranan, de sa något om två kyssar i veckan. Sedan vidare till Pelikan tills hon somnade. Det hände något på tunnelbanan hem, en tjej med mascara i hela ansiktet satt fast i dörrarna, en ung kille försökte slita ut henne. Testosteronögon hade han och skrek något åt henne. Att hon var hora. Hennes kärlek drog iväg henne därifrån. Höll henne i handen hårt hela vägen hem.

han sjunger
det är så svårt
att vara olik
en docka att gå
och inte
krypa
som poesi i
huvudet
på en död
poet

Idag har Sara-Vide Ericsons vernissage på Mejan. Hon har målat av alla killar hon träffat under ett år. Ibland är de vargar.