Nu

Hon sitter hemma i hans mammas rosa tröja med fåglar på och noppriga blå långkalsonger och gråter när det ringer på dörren. Det är rörmokaren som ska spola hennes rör.

– Förlåt, det är lite stökigt här, säger hon och snorar.
– Det är lugnt, säger han och försöker att inte trampa på klänningarna som ligger utspridda över golvet.

Hon tänkte att det skulle kännas bättre att vara ledsen i en fin klänning.

Hon smsar Sigrid:

Jag håller på att förlora förståndet. Det gör så ont.

Gumman, du har förlorat förståndet för länge sen.. kanske du håller på att få tillbaka det? Kram, varm

De andra vännerna skriver:

Mitt finaste hjärta.

Du är guldet.

Låt solen lysa på dej idag.

Kärlek gör en så jävla skyddslös; svag o stark på samma gång. Det enda jag kan säga e att jag
tänker på dej. skickar kramar och: skriv! O ta hand om dej själv, så gott det går… Du e så vacker o gnistrande, en av dom få. (Han verkar så upptagen av sina egna känslor o nycker… o rädd kanske?) kramar!

Tusen och åter tusen kärlekskramar till dig.

Helvete. håll i dej.

Karatesparka på skiten.

Ät och gråt!

Skriv allt.

Vem ska jag äta vårrullar med idag?

Inled inget med hantverkaren.

Ska jag bjuda på lunch på söder?

Kom! Vi går en gråtpromenad

Ditt hjärta är stort Kristina, vi har varit så nära varann, men det där stora, det får inte bli för stort, det finns något vi måste skydda, något som har med kärlek att göra bortom ägande, simpelt begär, egocentrism… Jag lever på hoppet Kristina, att kärleken faktiskt är störst, och att det går att leva så, om man vill.

Love skriver: Ring mig så fort du kan!

Det tar 30 minuter för honom att åka från Mariatorget hem till mig. De står på klänningarna i hallen och det tjuter ur hennes bröst.

– Du får alltid så där lila ögonlock när du har gråtit mycket, säger han och drar sitt finger över dem.

– Det känns som att jag öppnade himlaporten in i helvetet.

Han håller henne hela natten. Och han hyssjar och smeker henne över håret när hon vaknar och gråter. Hon drömmer att hon får missfall hon drömmer att cystan växer sig till ett maskätet äpple i magen.

När hon vaknar ringer hon sin pappa.

– Grattis i efterskott, förlåt att jag inte ringde igår.

– Bra att du ringer idag då gumman.

– Det är slut nu pappa. Jag har gått sönder. Jag orkar inte mer.

– Aj jävlar. Lilla gumman.

– Jag tror inte att jag passar in i den här världen. Den är alldeles för hård för mig. Jag är inte gjord för att vara här. Jag längtar efter mamma.

– Du ska stanna här. Sätt dig på tåget nu och kom hit och gråt hos mig.

– Jag skäms så pappa, att jag blivit så lurad.

– Han kanske är en flyttfågel. Han kanske inte kan stanna hos någon. Har han inte gjort det än, så verkar det ju så. Du har tur att det hände nu, innan det är för sent.

– Om det inte är det redan, mumlar jag.

– Kom hit nu, så åker vi ut till landet och jagar vildsvin.

– Har de kommit tillbaka nu?

– Ja, de har varit där två nätter i rad.

– Det säger du bara för att jag ska komma.

– Nej, jag lovar.

– Varför ska jag bli så sparkad på?

– Du har haft otur med dina killar. Du kanske måste vara försiktig med vem du väljer i fortsättningen. Se bakom, vem det är och hur han varit mot andra.

– Det är omöjligt om man blir kär.

– Om killar skulle veta att du fanns så skulle de stå i kö utanför din port, det vet du väl?

– Äsch.

När de lagt på läser hon brevet hon fick igen:

Det jag vill säga till dej är att du inte ska glömma ditt eget värde och vad det är du egentligen vill ha. Du är ju värd att bli älskad och höjd till skyarna av din man resten av livet, själv tycker jag att du är guld och att han måste värdesätta dej så mycke mer om han ska ha tillgång till det du kan ge. Kram gumman stå på dej och glöm inte vad du egentligen vill ha i livet.

Hon är fri.
Nu åker hon till sin pappa och jagar vildsvin.