Vår rubrik är en meter lång och växer

Lyssna på det här, sa hon och läste högt:

”En opera måste brinna tre gånger innan den är renad. Det som finns kvar efter tredje reningen är musik. Sanningen.”

Läs det igen, sa han innan han åkte till slottet. Han sa att han bad för dem där och han blev ett svart sällsynt djur i ett jordigt hönsägg. Han luktade annorlunda när hon hälsade på honom. Rök, jazzmusik. På nätterna tjöt påfåglarna av kåthet. På nätterna bytte hästarna och molnen färg.

När hon senare vaknade i Stockholm gick det upp för henne att solens skenbara rörelse med tiden gäller bara norr om ekvatorn. Söderut går solen moturs. Och här, på den röda ekvatorlinjen, står den still, tänkte hon. Här är han iskall. Senare på kvällen när hon gick in i en trappuppgång på Odenplan var det vår och när hon kom ut igen var det vinter och någon stegade ut ur radhusområdet, ur den välbärgade förorten, tryggheten, sjuttiotalet, jazzmusiken och festen och frågade henne:

Stjäl du fjädrar av påfåglar?

Ja.

Hon gick till Greta Garbos grav och tillbaka medan han såg ut över vatten och frostiga ängar. Han sa: Så det är i den sörmländska myllan man hittar trumpetsvamp? Jag har varit på något sommarställe där och det var vackert, lite bedagad stämning, men vackert.

Imorgon ska de träffas på fastlandets sida om bron och gå över till den lössläppta sidan. I anarki ska de stövla in i varandra med deras barndoms punkkängor, uppsparkade så stålet syns. Och låta deras bultande hjärtan kopulera tills de spyr av syrebrist medan trumpetsvamparna och påfåglarna framför deras nationalsång.