Jesus & Poeterna

Efter jobbet åker Lifterskan ut till förorten med en kollega där de är bjudna på stor poesimiddag.

De kommer in i en stor teglad sal. Längst in i rummet finns en scen där tre bistra män spelar luta. På scenkanten sitter en mongoloid man och nyser och dinglar med benen. En dvärg i mustasch kommer fram och presenterar sig som säkerhetschef. En rödrosig kvinna från kommunen far fram genom salen och flörtar med poeterna. Vid ett bord sitter ett gäng överförfriskade tjocka poetherrar och skrattar så att vindolmar och lammkorv sprutar över bordsduk och bordsdamer. Bredvid Lifterskan sitter en kvinna som istället för att äta upp maten hon lagt upp på sin tallrik, har täckt den med blåa pappersservetter och garnerat det hela med en alvedon. Mittemot sitter en CP-skadad man i röd basker och dricker rödtjut med sugrör som om det inte fanns någon morgondag.

Tio minuter in i poesiuppläsningarna lutar sig kollegan fram och viskar:
”Följer du med ut?”
”Vad är det? Du ser plågad ut.”
”Jag får fysiskt ont av den här poesin. Fysiskt. Jag klarar inte av att stanna här.”

De halsar i sig det som är kvar av vinet och går. När kollegan reser sig petar servettkvinnan honom i midjan.
”I am a muslim,” säger hon. ”I am a muslim and we don’t draw Jesus. But if we would he would look like you.”
“Thanks. Good bye.”

De åker in till söder, Jesus och Lifterskan, till Högkvarteret där hon träffar Magistern. Det är ett år sedan de sågs nu. Då gömde Magistern dikter i böckerna på hennes kontor och de dansade under äppelträden medan sommaren dog.
Nu följer han med henne hem. Men han rör henne inte. Han sitter i soffan och tittar på medan hon spelar skivor och dansar.
"Kan du vänta en stund? Jag måste byta klänning för den här låten."
"Visst."
"Viss musik måste man behandla med omsorg."



Hon tar av sig kläderna och ställer sig i badkaret. Tvålar in sig med lavendeltvål och rakar benen, blöter håret. Sedan torkar hon sig och tar ny parfym bakom öronen. Hon luktar saffran och ros och vit gardenia. Hon väljer en lång svart klänning med små blommor på. Springer barfota ned för trapporna och plockar en höstros som hon fäster bakom örat.

”Du är en riktig hippie. Vet du det?”
”Kom och dansa med mig. Snurra mig.”

När hon vaknar är det redan eftermiddag och han har gått. På mobilen finns sju meddelanden.

”Jag ligger på sängen med N. Kanske ska möta Rocky för en öl. Vad gör du ikväll? H skulle på järvkonsert. /Orkanen”

"De nya budorden: 1. Att eftersträva kärlek är ett tecken på godhet. /Jesus"

”Jag har låst in mig med endast en stjärnkikare. Har bestämt mig för att betrakta världen på avstånd ett tag. Kanske kommer ut till vintern när man kan skydda sig med tjocka kläder. Stor kram til dig. /Dartanjang.”

”Han brukade säga att kärleken är en palindrom. Ett symptom. Smart tv-orgie i grovt trams. /Erik”

”Kära Lifterska, igår trodde jag att jag skulle dö. I söndags fick jag feber och värk i kroppen.
Nu i dagarna har det ju rapporterats om fler dödsfall i Nya Influensan. Jag trodde nu i mina feberyror att jag skulle dö. Jag låg inte och tänkte vackra tankar utan mest arga. Men så vaknade jag i dag, levande, och var piggare. Snart blir det krokodilmiddag. Kram, K”

” Sov hos mig inatt. Jag har rom. ”

Hon har inte hört från honom sedan de var ensamma kvar i salongen i den ryska källarklubben i våras. Där Tjechov bokstavligen bodde i väggarna. Han som sa: Jag gillar vår stil. Håll i hatten. Han reste bort men måste ha kommit tillbaka till Stockholm nu.

”Vart bor du då?”

”XXXXvägen 418.”

Det är ju på andra sidan gatan.