Galleriet

Det snöar i Gamla stan. De sitter på varsin pall i hans galleri och äter ostsmörgåsarna han gjorde i morse. Han häller upp det sista kaffet ur termosen i en stor gul plastkopp med blåa rosor. Det har redan blivit ljummet.

Jag tänkte stänga lite tidigare idag, säger han och blinkar åt henne. Så går han och låser dörren och hämtar en tjock yllefilt från städskrubben som han lägger på det hårda marmorgolvet.

Kom.

Hon lägger sig på hans arm. Utanför, i skenet från gatlyktorna, kan de se folk gå förbi snön. En äldre man stannar och suddar bort frosten från fönstret för att se in. Men han ser inte att de ligger där på golvet och han ser inte när Han lägger sig över henne och kysser henne i nacken.
Hon har tjocka yllestrumpbyxor som sticks mot låren. Han har ett stort hål i skjortärmen där hon stryker honom över huden tills den knottrar sig. Han luktar kaffe och svett och hans hår kittlar henne över kinden.

Vet du, säger han. Det här har varit den bästa julen sedan jag var liten. Då var jag pirrig över vad som låg under granen men nu var jag pirrig av vad som låg bredvid i sängen.

Varför är du med mig?

Jag vet inte. Det var som att jag fastnade i en flygplansmotor.
Kanske för att…
du

(Men han säger det inte.)

För att du gör min kropp till en köttig motorväg mellan munnen och kuken.

Hon tänker på hur de brukar träffas i trappuppgången. Hur hon väntar på honom i burspråket, första trappan ner. Hur hon ser hur han går genom parken. Hur hans fotspårslinje växer i snön. Han hittar kanske aldrig tillbaka, brukar hon tänka. Jag ska få honom att stanna hos mig.

Hon tar av sig sin päls och viker ihop till en kudde. Bisamråtta, den billigaste sorten. Han är en lupin, tänker hon. En hund. Knullar som en symaskin. Som om det var första gången han rörde vid någon.

Svär du på att det är du och jag nu, viskar hon. Jag vill att du ska stanna hos mig, besvära dig inte med att leta mer.

Fast hon är medveten om att han har byggt dödsfällor sedan han var liten.

Han drar upp tröjan över hennes huvud och drar pekfingret nedför hennes mage. Hon är blind och han säger: Du förstår väl att kärlek kan vara en religion? Att kärlek är Gud. Du är den mest romantiska jag har träffat. Jag menar, kom igen, du torkar rosor i köksluckorna. Och lever i någon slags fantasivärld. Men jag är rädd att du är som Kirke och förvandlar män till svin. (Han har sett fotografierna som hon har gömda under sängen.)

Hon lirkar sig ur tröjan och stoppar in hans fingrar i sin mun. Och hon viskar: Säg vad du ser när du ser på mig.

Jag ser din mun som om det gick ett elektriskt stängsel från den ner till din fitta. Jag kan nästan se hur det lyser genom dina tarmar. Och när det vrider sig som en orm där inne vrider sig din kropp i positioner som annars aldrig skulle vara möjliga.

Han stoppar in båda sina händer i hennes mun. Varje skrymsle, varje tand vill han känna och tungan som virvlar som en trollsländelarv över hans fingertoppar. När han trycker ner fingrarna i halsen på henne så försöker hon svälja dem. Han känner hur blodet sugs ut mot hans naglar som gör avtryck i hennes hals. Hon hulkar aldrig, men när han har haft sina fingrar i hennes hals för länge rinner det tårar ner för hennes kinder och hon ser på honom med så sorgsna ögon att han är tvungen att ha kvar dem en liten stund till. Han vet att hon vill. Hon ger sig hän som ingen han någonsin träffat förut och han rodnar när han ser på henne. Hon ser full ut, plågad. Och hon ser på honom rakt in genom ögonen in i hjärnan är hon och rotar runt och han vill spruta i hennes ögon och göra henne blind så att han får vila.

Och han vill säga hur mycket han tycker om henne men han hittar aldrig orden. De mittemellan vill du vara min och jag älskar dig.