Har jag berättat för er om S?
Den mörka insidan av mina ögonlock.
Det är så jag vill beskriva honom.
En poetisk vidskepelse.

Han berättade att han kunde ligga på köksgolvet i timmar och stirra på kokplattan när han var liten. En dag drog hans far upp honom i armen. –Följ med, vi måste prata du och jag, sa han på bred västerbottniska. De gick ut på balkongen, det var början av sextiotalet och husen var ett landskap av beiga kuber. S tänkte De ser ut som sockerbitar som suger upp vattenpölarna. Blött socker som rasar.

– Det är skillnad på fantasi och verklighet, sa hans far och blängde på sockerbitarna.

Han har vitt hår och tre unga kvinnor hängandes runt halsen. Men man vänjer sig med allt. Kvinnor, pisslukt, spysmak, mögligt bröd, smärtan när någon försöker få in hela sin hand i en, ensamhet.

Han har lärt mig att ligga en halv sekund före takten när jag dansar.
– Då ser det ut som att det är du som skapar musiken.

Han har sagt andra saker också som har fastnat.
– De som skadar vill också bli skadade.
– Om man tar betalt i alkohol tar man inte betalt alls.
– För att få bort flugorna måste man hitta någon som luktar värre.