De där första vårdagarna

De har inte setts på en vecka och hon beter sig som en nyförälskad fjortis när hon vaknar på morgonen. Han är hemma igen från ön och de ska träffas på Valand och äta lunch. Hon lyssnar på Stone Roses på högsta volym och provar kläder i en timme. Det får bli mörklå stuprör och de nya pumpsen hon köpte när hon och hennes självömkan gick på stan i fredags. Målar två tjocka streck kajal och låter pennan glida ut i en fuskfrans i ögonvrån. Pudrar rouge och flätar håret. Bättrar på nagellacket medan hon läser morgontidningen hon "lånat" av grannen som aldrig är hemma. Det står att våren är här och på en bild blommar tussilagos.

Hon minns när hon var liten, de där första vårdagarna i Barkarö, doften av hundskiten som tinade under snöslasket. Jeansjackans sträva krage, ljudet av cykeldäck mot grusiga cykelbanor. Det var i dikeskanten de dök upp först och hon plockade dem fastän de bara var ludna gulfransiga knoppar. Plingade på dörren och höll dem bakom ryggen när hennes mamma öppnade. Mamman satte dem alltid i en liten grön äggkopp vid sängen. Och om de stack näsan tillräckligt långt ner i buketten stannade vårlukten kvar.