Bakom honom

Jag lägger mig bakom med ena armen under huvudet och den andra runt honom med handen mot bröstet, hjärttrakten.
– Jag vill känna din mage, säger han och jag drar upp nattlinnet så att min hud kommer åt hans rygg.

Det är dagen efter dagen efter och vi har stannat i sängen och tittat på störtlopp och bandy-VM hela dagen. Frukostbrickan står fortfarande kvar vid fotändan. När det börjar snöa utanför fönstret tar vi på oss vinterskorna, mössa och vantar och går till Skogskyrkogården.
Det fastnar snöflingor i hans ögonfransar och han försöker fånga dem med tungan. Jag går några steg bakom och kastar en snöboll rakt i nacken. Perfekt. Precis så att det rasar snö innanför kragen på rocken. Jag vet att jag kommer få tillbaka. Han böjer sig ner och kramar en stor snöboll och jag backar, snubblar baklänges över en grav och nu haglar det snöbollar över mig. Jag har skratt i hela kroppen och kan inte resa på mig. Ligger kvar i snön och låter snöflingorna smälta mot ansiktet, kisar mot himlen. Snön rasar och det känns som att jag faller uppåt, mot tallkronorna.
Vi läser korten på de nya gravarna. ”Älskade mamma. Världens bästa mamma. Bäst i världen. Universum.” Någon har hängt en ful nyckelring med en smutsig Nalle Puh över gravstenen. På graven bredvid står två bruna plastkrukor med torkad ljung och prislappen kvar. 15 kr styck. Tomma gravlyktor samsas med omkullfallna tomtar i porslin, minijulgranar och hukande träkors. På en av gravarna finns ett fotografi ingjutet i stenen. Glaset framför bilden är sönderslaget och bakom skärvorna skymtar ett skolfotografi. Bakgrunden är blåmelerad, som om han var i himlen.

Nu andas han tyngre. Jag trycker näsan mot hans ryggrad och viskar god natt. Han lägger sin hand mot min och somnar.