Över åkrarna och grusvägarna

De hann komma ända till Huddinge innan de hittade varandra på tåget till Gnesta.
"Hysteriskt med sittplats :-) Puss d här är ju kul"
"Fast jag sitter bra. kom hit vettja. Jag har godis."

Det var mörkt över åkrarna och landsvägen var kolsvart när de klev av bussen i Norrby. Månen alldeles för tunn för att vara till någon hjälp. Men stjärnorna tindrade och hans hand var varm. Så dök strålkastare upp med storasystern och barnen och mannen. Hon fick sitta i knät i framsättet med huvudet en decimeter från rutan och hoppas att rådjuren skulle stanna i diket. Systerns man tände brasan och hennes älskade korkade upp vinet och satte på musik. Och hon dansade och lyfte upp pojkarna till bjälkarna i taket.

Hennes flickrum var till och med hetare än honom och kombinationen outhärderlig. Men de somnade inslingrade ändå. I nävar och guldsnår och hjärtslag.

Det regnade på lördagen när de gick ner till gamla stugan med hela barnaskaran i släptåg. Han spelade på hennes farfars orgel och hon hjälpte barnen hitta råttfällor.

- Jag vill bo här med dig, tänkte hon när de stod i sovrummet på övervåningen och tittade ut genom fönstret där hon är säker på att de kan plocka äpplen i sommar om de bara sträcker sig tillräckligt långt.

Hon skjutsade honom till granngården på fyrhjulingen, över åkrarna och grusvägarna och på tillbakavägen satt hon bakpå med iskalla händer och håret bakåt och det luktade precis som när hon var tretton och blev skjutsad av de stora killarna i byn.

Hennes storebror lagade vildsvin till lunch och sedan skjutsade han dem till Månen och hennes barn. Drack champange och gjorde skulpturer i lera. Hon en liten tjock fågel och han en tjej som hade huvudet i händerna och fyrkantig stjärt.
- Hon tittar på teve, berättade han.

Älgen de åt till middag hade hans pappa skjutit i de norrländska snårskogarna. I snårskogen där hon somnade, den med guld i, fanns inga vilda djur, men under, ett vildhjärta.