Riktig snö på marken

Jag kysste honom längst upp på kullen, uppe på ett bord bakom höghusen under raketerna.

Efteråt, första dagen på året vaknade jag i hans armar och han sa:
– Du känns som en utväxt av mig nu.
– Brukar du hålla på och pussa på dig själv sådär? sa jag
– Hela tiden.

Vi stannade i sängen tills det blev kväll, med tecknad film och frukostbricka. När det blev mörkt igen bakade jag pitabröd med mjöl över hela sommarklänningen och han spelade gitarr i köket och jag önskade att jag kunde försvinna in i låtarna, darra mot strängarna, darra mot dur och hans fingertoppar. Så gick vi till skogskyrkogården och tittade på Greta Garbos grav och rådjuren som lekte jaga och jag kastade en perfekt snöboll i hans nacke.

Och imorse när vi vaknade var himlen som guld och äntligen var det riktig snö på marken. Jag tittade på honom genom kalejdoskopet och han var hundra stycken och vi lyssnade på låtar tills jag fick tårar i ögonen och ont i bröstet fastän jag låg på hans.