Vattkoppor och en blå helikopter

– Vad skriver du? Ska du inte skriva när jag bubblar. Och om småbubblorna?

Min lyskompis Isak sitter i badkaret. Han har vattkoppor och en helikopter på tån.
Det är dagen efter julafton. Jag vaknade i båtkojan ovanför honom.
– Är du vaken Isak?
– Ja, ska vi kolla om lusen lyser?
Vi byggde självlysande lusar igår.
Viktor spelar Nintendo Wee på sitt rum, jag lägger mig i sängen bredvid. Han börjar bli stor nu, men kryper fortfarande nära och jag får pilla honom i håret.

Kvällen innan stod jag och spanade på tomten. Han stod i drejverkstaden på andra sidan gården och satte på sig skägget. Så tog han upp mobilen och ringde någon. När han kom ut ropade jag på Viktor och Isak. De sprang fram till fönstret och där var han, tomten, med lyktan i trädgården. Men så försvann han bort igen och Isak sprang ut i strumplästen på altanen.
– Det är här vi är tomten!
Tomten kanske blivit senil, han är ju ändå flera tusen år gammal. Men nu kommer han i alla fall. Och pojkögon strålar.

Nakenfis med prickar över hela magen kokar kaffe åt mig i en gul plastbytta. Vid hans fötter simmar en haj och en blå helikopter.

Ingenting annat känns viktigt.