Barnpoesifestivalen!

Så var det över. Barnpoesiskeppet har lämnat Dramaten och alla rymdapor, pirater och zombies har dansat hem. Det var en magisk helg. Hon minns vissa saker med extra mycket hjärta. När Glenn sitter på scenkanten med neongul fluga och en röd hjärtballong i handen medan han sjunger sin kärlekssång:

Jag fryser utan dej. Och är hungrig, Apollonette
Men när jag tänker på dej då blir det hett.
Och när jag tänker på dej så blir jag mätt.
Jag minns skuggan under trädens blad.
Jag minns floden där vi tog ett bad.
Och hur det var att vara glad.

När Janne fångar en enorm ballong från himlen och trär den över huvudet för att lära Apollonette att flyga och alla små rymd-ap-ballerinor tittar på med stora ögon.

Om du vill lära dig att flyga måste du fylla ballongen med dina innersta drömmar, med alla din längtan, all din kärlek och all din fantasi.

När Lina Englund kommer in som den fruktansvärda fjortisen Zombina och framför Lifterskans skräckdikt:

Jag vill inte ha några monster där jag bor
inga monstervrål och inget monstersnor
Inga spöken, vålnader, grobianer
inga döda babianer

Stick och brinn alla skallriga skelett och döda pirater
jag vill inte se några ruttna undulater
varulvar, Frankensteins och häxor
hasa iväg i era zombiepjäxor

Se upp alla mördare, vampyrer och hjärnspöken
akta er så jag inte plockar fram vitlöken!
likmaskar, utomjordingar och kannibaler
nu sparkar jag ut er med mina supersandaler

Men vem är egentligen levande och vem är död
Vem är den här Zombina som älskar färgen röd
vem äter männskobullar med blodiga makaroner
vem är det som dricker saft gjord på svarta citroner…

… och vänder sig om med en blodig köttyxa i ryggen och tre breakdance-zombies dyker upp bakom gravstenarna. .

Freestyle Phanatix och Lina Englund
som zombies

Arja Saijonmaa som Isdrottningen

Sissela Kyle som Banankungen

Foto: Maj-Lis Andersén