Mälarsjälar

Hon är tillbaka från Västerås och ännu en fest på Annedalsgatan. Emmas mamma sov på övervåningen och imorse frågade någon "Vi var väl inte så högludda igår?".

När hon skulle gå och köpa folköl på vägen till Emma stod en man, en hårdrockare i trettioårsåldern och grät på trottoaren. Han stod vid en fotoatteljé och tittade på bröllopsbilder. Lutade båda handflatorna mot skyltfönstret, tittade på bilden med det leende brudparet och grät så att han hulkade. En sydamerikansk man kom gående med en cykel och Lifterskan och han tittade på varandra, slog följe en bit och diskuterade olika anledningar till hårdrockarens sorg. Kanske var det hans ungdoms stora kärlek som han såg där i skyltfönstret med en annan. Den sydamerikanske mannen trodde att det var för att hårdrockaren själv skulle gifta sig och att det skulle bli jättedyrt med all catering.

Hemma hos Emma var det öl och vin till klockan sju på morgonen, när Lifterskan och Konstnären somnade på en filt i trädgården. När de vaknade gick de ner till hamnen och låg på piren hela dagen. Det luktade mälarvatten och sötrök och solen brände i nacken. Hon kysste Konstnären i smyg.