Nattstycken

De satt i en upplyst trädkrona i hennes chefredaktörs trädgård. De satt säkert där i mer än en timme och tittade på stjärnorna och hoppades att inte grenarna skulle gå av. Tills hennes chef ropade:
- Ni måste komma ner nu. Er taxi är här.
Sedan en taxiresa med tusen låtar in till stan, lämna de andra vid slussen, köpa folköl och cigaretter och fortsätta hem till henne.

Hon minns inte riktigt vad de pratade om, bara att de inte ville gå och lägga sig och att det alltid fanns en sång till att spela. Hon tror de dansade också och hon vet att grannfrun på andra våningen blev förbannad.

När hon vaknade hade han lämnat en lapp i köket. Sedan vid lunch kom Han hem och hon var fortfarande kvar i ruset. Somnade om och sov hela dagen tills hon vaknade på natten i feberdrömmar.

Så vardag, jobba, poesi och viktiga papper, och möte på Dramaten.

Fredagskvällen på Frejgatan inleddes med isterband, dillstuvad potatis och folköl, sedan skjutsade han henne på pakethållaren till Grönan, och hon hade toppluva och sockervadd i huvudet och hans hand innanför koftan när Håkan sjöng. De fortsatte med några öl på Arsenalen i Gamla stan på väg till gamla Ugglan och Martin Stensjös fina texter:
Grönt gräs, rött ljus, var är mitt hus.

På lördagen åkte de till Ropsten och handlade några kilo LP-skivor på Myrorna. Han spelar dem nu. Moon Martyn, Barbara Streisand, Debussy, Ravel, Cornelis, Eldkvarn och hon kontrar med blandbanden hon hittade i bokhyllan: Konstgjord Järnlunga, Samma jävla skivor varje dag och Från Johnny Boy med kärlek.

Debussys nattstycke och hans tobaksrök smyger in till henne i köket nu och hon längtar tills den här puffiga åttitalsklänningen med blå, rosa och gula rosor ligger slängd på golvet.