Du får aldrig försvinna pappa, inte du också

Ibland är hon så rädd att hennes pappa ska dö att hon inte kan somna. Hon lyssnar inte när han ringer och berättar att han varit hos doktorn.

Hon minns hur hon höll sin pappa där på golvet i köket när mamman dog. Hon har aldrig sett honom så liten. De satt på golvet för de kunde inte stå och hon höll sin pappa när han ropade på henne.

Hon tänker ofta på när det bara var hon och hennes pappa kvar hemma. När hon gjorde de godaste mackorna till honom som de åt framför teven i vardagsrummet. De tittade på Aktuellt och Rapport och till och med hundarna var i himlen. Ibland satt de i hennes rum, ibland somnade hon med huvudet på hans mage.

Så blev pappan kär. Hon låtsades att det inte gjorde någonting för hon ville så gärna att han skulle vara lycklig. Så reste hon utomlands för att låtsas att allt var som vanligt. När hon kom hem gjorde den nya kvinnan goda mackor åt pappan istället och han sa att han skulle sälja villan och hon fick packa ihop sina saker och flytta till sin syster. De tömde mammans garderob och allt var för stort fastän hon nästan var vuxen. Hon sparade bara några koftor som luktade som hennes mamma.

Kanske har pappan några brev han och mamman skrev när de blev kära. Kan du inte skicka dem till mig? För jag hann aldrig riktigt lära känna henne. Och koftorna luktar källare nu och mammas skratt finns bara kvar runt mina ögon.

Du får hämta mig med motorcykeln snart pappa. Så kan vi åka till en fin sjö och sedan kan du sova över. Kanske kan jag göra de godaste mackorna igen och somna på din mage.