Mjölkspill

Hon speglar sig i fönstret in till Tranan. Fåglarna är överallt nu. Hon har bara rouge, håret är uppsatt i en hög hästsvans. Hon har svart klänning och svarta strumpbyxor, svarta kängor, som om hon skulle gå på begravning. Hon märker att skorna fortfarande är leriga från promenaden med Direktören.

Han är sen och han kysser henne som om de vore ensamma på gatan. De får deras bord vid fönstret och beställer in två glas mjölk.

Han kysser henne över mjölken och tallrikarna. Hon blir hans smörstekta strömming och han är hennes köttbullar i brunsås med rårörda lingon och ättiksgurka.

Han kysser henne över mjölken som välter och rinner ut över servitrisen som står och serverar dem bröd fastän de redan har fått. Hon vill veta vad han viskar till henne.

– Ska vi ta en taxi hem?

Han har redan ätit upp henne. Hennes panering ligger kvar på hans tallrik i en sjö av röd lingonsylt.

– Tunnelbanan ligger ju precis utanför.

Jag är dig, viskade han.