Inte någonting annat än ett ryggradslöst djur
Alla gästerna har åkt hem. Till och med Fotografen och Harry är borta. När motorljudet försvunnit är det alldeles tyst. Inte ens fåglarna sjunger som de brukar. Hon går genom skogen och sätter sig på verandan i det nybyggda huset. Hon ser ut över dess svarta siluett framför en skymning i ockra.
Hon börjar plötsligt gråta. Det är som att hennes hjärta ändrat form till någonting oigenkännligt och hon bär hans så vårdslöst i sin hand. Lustmördare. Hon missbrukar kärleken, den lämnar hål i hennes hud. Hon läcker. Och skogen avslöjar hennes mord med röda fingertoppar.
När hon sitter där på verandan ser hon morkullorna flyga över kärret som varsel på sorg hon ännu inte känt. Och den där kopparormen hon såg på stigen, hon vet att den spelade död när hon gick förbi, för hon kände hur den såg på henne. Och den fick henne att inse att hennes hjärta inte är någonting annat än ett ryggradslöst djur. När det slutat ömsa skinn ska hon lämna det i ett ihåligt träd och åka tillbaka till Stockholm. För hennes egen hud har slitits av och flutit iväg som barkbåtar i hennes barndoms bäckar.
Allt hon önskar
är en minut
en minut
då hon inte kräver mer än andetag
Han har dödat allt vackert i mig.
En sommar av orkaner. En sommar uppstigen från det döda. Ur eld i aska i eld. Set me on fire. Ge henne eld. Glöm henne aldrig. Bär hennes hjärta ömt i era händer när hon inte orkar själv.
posted by Lifterskan at 10:19 PM
4 Comments:
Först vill jag bara säga tack för en fin blogg. Dina ord och bilder är magiska. Du väver dina ord på ett gnistrande sätt!
Du är verkligen inget ryggradslöst djur eller en lustmördare. Det är ju bara vackert att en ny kärlek kan ta vid när en gammal har dött. Kärleken är inte statisk utan levande och rörlig, vilket är tur och härligt.
Men ett uppbrott innebär ju ofta smärtsamma svek, krossade drömmar och oändlig sorg. Man lämnas ofta med en jävla massa frågetecken och en känsla av att inte duga. Och vem vill ligga hemma och grina? Nä då ska man bevisa att man klarar sig alldeles utmärk utan sin tidigare andra hälft. Kolla på mig jag mår kanon! Fingret åt exet, kolla vad du missar, ha! Jag har redan gått vidare och hittat en ny kärlek, ha! Man försöker döva sorgen med den nya kärleken, men oftast så har man inte förmågan att älska på riktigt efter ett uppbrott. Men visst är det skönt att få känna sig älskad och tröstad. Känna att man visst duger.
forts..
Jag var tillsammans med en kille som jag verkligen älskade stort i tre år. På slutet blev det sämre och jag kände att han var på väg ifrån mig, jag kände mig mer och mer desperat och maktlös. I ren desperation gjorde jag slut en kväll. Mest för att jag önskade att han skulle kasta sig kring min hals och vilja reparera det som var dåligt. Men istället blev han nästan lättad. Efter en vecka fick jag reda på att han redan hade en ny tjej. Dom hade träffast en tid när vi var tillsammans. Det var bara att bita ihop och börja sörja och inse att han gått vidare åt ett annat håll. Ofta kunde tårarna bara börja rinna helt oförberett. Det var som att de rann ut ur mina ögon utan att jag egentligen grät. I kiosken, på tunnelbanan, på jobbet och överallt där jag var oförberedd på det.
Jag ville inte att vår kontakt skulle sluta. Han hade varit min bästa vän som jag bott med och delat allt med i tre år. Det blev ett fruktansvärt tomrum utan honom. Han hade ju avgudat mig innan så jag tänkte att han borde vilja komma tillbaka när han insett sitt misstag, men han ville inte ha kontakt alls eftersom det blev för jobbigt för honom. Det var fruktansvärt att klippa så hårt, men i efterhand var det nog det bästa eftersom så fort jag pratade med honom så drogs jag tillbaka. Mina tankar malde och malde och det kändes som jag höll på att bli tokig. (Jag blev nog tokig på riktigt en tid där;) Jag började smida planer på hur jag skulle snärja honom igen. Kanske mest för att ge igen på något sätt. (utan logik.) Hatade känslan av att han gått vidare så snabbt. Jag kände mig värdelös. Men jag har förstått i efterhand att det bara var slöseri med energi och tid. Oftast så finns det ju en anledning till varför det tar slut. Idag skulle jag aldrig vilja vara tillsammans med honom. Men för två år sen trodde jag aldrig att jag skulle komma över honom och att jag alltid skulle få gå omkring med en pilspets i mitt hjärta. Jag söp som en tok för att döva känslorna under ett år. Jag hade några korta relationer under den tiden, och jag trodde alltid att jag äntligen blivit kär igen, men det utvecklades alltid till en föraktande känsla till killen där jag tillslut gjorde slut eller bara försvann. Jag hade så mycket pansar på mig så ingen kom igenom. Dom flersta jag träffade då blev helt besatta av mig, antagligen för att jag gav för lite. Tyvärr fungerar nästan vi alla på det sättet, att vi vill hålla hårdare i det som känns osäkert och flyktigt, för att vinna någon slags kamp och för att vi inbillar oss att just det sköra som håller på att rinna iväg eller som man inte kan hålla stilla måste vara det bästa. Men så är det inte. Det var nog ett slags destruktivt kicksökande från min sida. Jag var nog ett svin många gånger utan att jag menade det, det blev bara så eftersom jag inte var i fas med mig själv. Men långsamt läkte jag ihop och ilskan försvann. Efter två och ett halvt år träffade jag en jätte bra kille och vi är tillsammans nu. Jag var fri och kunde älska på riktigt igen. Ärlig kärlek ska man inte besegra utan den ska bara finnas där i ett lugn utan oro för svek.
Omge dig med härliga människor och vänner så hittar du tillbaka till dig själv som du var. Och långsamt läker såret ihop.
Du är en vacker människa och din fantasivärld är underbar.
..inlägget blev visst lite långt. du förstår att du påverkar en:-)
oj du får gärna ta bort det där. (eller gör som du vill.) det var tänkt till dig personligen. läste dina texter och kände igen mig och ville delge mitt. jag är visst inte så duktig på sådant här, trodde det var som mail:-)
jag fick din blogg av en kompis som också gillar den. du berör.
jag gillar långa kommentarer. skriv om ni vill att bara jag ska läsa. det går att mejla på lifterskan@gmail.com också så kan jag svara. Love, Lifterskan
Post a Comment
<< Home