Min sorg är en flicka i gula gummistövlar

Hon packar ur sin resväska och hittar en anteckning från i våras, skriven på baksidan av ett taxikvitto:

Min sorg är en flicka i gula gummistövlar.

Samma morgon har hon bokat två biljetter till pjäsen. Till henne och han som har skrivit den:

En flicka i gul regnjacka.

Det är konstigt hur berättelser råkas, tänker hon.

Mellan sig bollar de bilden av en flicka i gul regnjacka. Hon som bara stod där, ensam i regnet, lite vilsen, lite bortkommen. Vem var hon? Var det du, var det jag?

Om hemhörighet: i orden, i minnet, hos sig själv. Om förnekelse och längtan. Och om dem som bara går sin väg. Om mänskliga tillkortakommanden som balanserar på gränsen mellan försonande humor och uppriktig sorg.

Om hur vi går ut och in genom varandras ord och kroppar. Ber om att få bli hållna och försvinner utom räckhåll. Vad är det vi säger när vi pratar med varandra? Replikerna upprepas, töjs ut till komik, tippar över i gråt. Finns jag? Jag är här. Och så är jag ändå nån annanstans.

http://www.dramaten.se/Dramaten/Forestallningar/Flicka-i-gul-regnjacka/