Gott Nytt År önskar Herr och Fru Fransson

Det är dagen efter festen. Hon vaknar av Judiths SMS.

”Har du hittat en liten påse med röda piller är de mina. Du kan få ett som hittelön.”

Granen lutar sig sorgset över de afrikanska instrumenten, de omkullfällda flaskorna och glasen. Hennes sockor klibbar sig fast i spillt rödvin. Love, som låg på soffan och sov sist hon såg honom har lämnat en lapp på köksbordet: Tack för igår. Det var liksom inte läge att stanna. Jag älskar dig, har alltid gjort kommer alltid att göra. Jag är hemma hos Judith om du vill prata.

Hon tittar på Leoparden. Han har lagt en kudde över huvudet.

Love och Judith, vem kunde ana. Men nu är de två. Det sved först när hon fick veta, och hon erkände för dem att hon grät. Men egentligen är det bara det att hon är rädd att förlora dem. Att de inte ska ha tid för henne längre när de har varandra. Att hon inte kan åka hem till Love så att han kan hålla om henne de där nätterna då hon är livrädd för någonting som hon inte kan sätta fingret på. Love säger att hon kan göra det ändå. Och hon säger att hon har Leoparden nu. Han har lovat henne att hon ska få tre önskningar uppfyllda på nyårsafton, vilka som helst. Hittills har hon kommit på en:

1. Bli avmålad naken när jag har en prinsesskrona på huvudet och äter grodlår.

Vid tolvslaget ska de gå till Mariaberget och titta på fyrverkerierna och hångla in det nya decenniet och dricka varm choklad spetsad med den ryska vodkan hon fick av Liebe. Sedan möta upp med de andra på en bar.

På golvet i hallen hittar hon ett brev från sina grannar:

Dina sängkammarljud hörs ner till oss.
Gott Nytt År
önskar
Herr och Fru Fransson