Den döde

Jag har plats 18 vid fönstret, inklämd bredvid en överviktig äldre kvinna. Hon har kritstrecksrandiga byxor, vitt hår, rött läppstift, fyrkantiga glasögon med skalmar i röd-metallic. Hon har en quiltad svart jacka, hon säger att hon fryser.

Bordet är fullt av Macdonaldsförpackningar. Det luktar starkt av svett och pommes frites. Mittemot sitter en kvinna i fyrtioårsåldern. Hon har mörkt hår till axlarna, några spridda grå hårstrån, vinröda manchesterbyxor av märket Flash. Svart kofta, rutig sjal hårt lindad runt halsen och bruna skor. De är mor och dotter.

Dottern: Han föll på eget grepp. Stackars pappa. Det ska han ha fan för. Det var ett jävla sätt, typiskt pappa eller hur. Skjuta upp allting på morgondagen. Han dog på samma sätt som han levde det var ett jävla tjafsande ända in i döden. Men han verkade inte lida av det.

Modern: Men hans omgivning blev lidande. Jag trodde att jag skulle klara det. Jag trodde hela tiden att jag skulle klara det.

D: Men han bemästrade dig ända in i döden.

M: På sitt sätt fick han sista ordet och ändå var det inte honom jag argumenterade med, det var samhället. En pjäs, man borde skriva en bok.

D: Ja, jag har tjatat på dig om det. Nu kommer kanske någon och stjäl minplats. Min plats min plats här i världen. Han trodde att han var den allsmäktige.

M: Kors. Det sitter ett kors i kapellet. Men vi ska låta dem sitta kvar.

D: Man kan väl få ett evigt liv i universum utan att Gud är inblandad, men det vet man ju inte. Men pappa vet. Han vet.

M: Vad var det sista du sa. I fredags? Du sa inte dra åt helvete det brukar du inte säga.

D: Jag gav dig luren men det märkte han inte. Jag orkade inte säga någonting. Han bara pratade på.

M: Efter femtifem år var det det sista han sa. Dra åt helvete.

D: Men då hade du dividerat länge. Det sa ju Mikael också, dra åt helvete. Då på födelsedagen. Men det var starkt gjort. Så jag kom inte till Köpenhamn med pappa, inte ens och bada kom vi.

M: San Torini borde man åka till.

D: Till centrum kom vi.

M: De flesta vykorten från Grekland är tagna på San Torini. Jag har varit där.

D: Du har ju varit överallt du. Det är Oskarsgalan på måndag, efter begravningen. Då kan vi titta på det hela natten.

M: Det orkar inte jag.

D: Då kanske jag ska sova i extrarummet. Så kan jag göra vad jag vill. så kan jag titta hela natten. Jag måste gå på toaletten. Visste Linn om att pappa dött? Va? Hon visste om det va? Va? du ringde henne?

M: Ja. Tyst nu. Allting ska du säga.

Hon ska på toaletten och allt som hon ska göra där. Spegla sig och suga in kinderna, dra ut huden så att den blir stram och blank. Kinesögon, ska hon tänka och fnissa för dig själv. Kanske säger hon till och med Tjing Tjong. Tjing Tjong.

Hon ska hålla upp håret och åma sig. Och måla läppstiftet lite utanför. Smacka och ha rosa salivsträngar i munvecket. Lukta gott, lite luktagott på halsen. Tralalala nu ska du få se pappa. Så ska hon riva av tre lika långa bitar toalettpapper och lägga på toalettsitsen som ska blåsa bort precis som hon sätter sig. Pappa bjuder, det blir ju så. Äsch nu sitter jag ändå. Så ska hon tänka om det var mannen som var där innan henne som hade urinerat på sitsen. Hon säger urinera. Det sa alltid pappa. Papapapapapalalalala. Nu är du död. Bagare Bengtsson är död. Inge mera bröd.

D: Det finns väldigt många misshandlade djur. Hoppas att den där finnen försvinner på dig till på måndag mamma. Han gick i barndom pappa, gick tillbaka till femtiotalet.

M: Sextiotalet.

D: Du som är flicka Kajsa, hur gör man med flickor nu för tiden, sa han. Jag menar hon är 72 år och gift. Det var ju inte gymnasium längre, fattar inte att han inte kunde tänka ut det själv.

M: De var väldigt goda vänner. På Gunnar lät det så.

D: Titta här i tidningen. Råttor och ormar kan jag uttala men spindar.

M: Du blir illa berörd?

D: Illa berörd. Det är hemskt.

M: Råttor?

D: Nej, jag bryr mig inte om råttor. Jag kan ju inte prata för hela världen men jag är ledsen, det kan jag väl få vara? Jag har alltid haft mina föräldrar.

M: Ja det är klart du får säga det. Gäsp.

D: Mikael sa Om det är någon som är otrevlig mot en när man mår dåligt och sedan ringer om tjugo år och säger att de själva mår dåligt, vad gör man då. Då mådde ju Mikael bra. Det är pappa som har dött är jag övertidsoptimist tycker du? Vad handlar livet om mamma?

M: Jag orkar inte förklara jag vet ungefär.

(De är tysta. 10 minuter senare.)

M: Ungefär så här är det. Man lever och så dör man ho ho ho.

D: Men varför mamma? Varför lever man?

M: För att bli älskad. Vissa lyckas. Jag lyckades inte. Du lyckades inte. Vissa ha tur andra inte ho ho ho.

D: Ska jag hämta expressen också?

M: Han såg fräsch och trevlig ut Mikael. Lycklig. Han beklagade sorgen. Han var fortfarande snyggt klädd. Såg solbränd ut.

D: Det här var ju tråkigt också, (hon visar en artikel i tidningen)

M: Ja han som klättrade in i…

D: Ja och polisen struntade i att leta efter.

M: Va?

D: Polisen struntade i att leta. Så hade pappa sagt. Alla tvingades lyssna på pappa. Ring mig, sa han.

M: Är det någonting som vi är intresserade av på den här Oskarsgalan.

D: Jag har sett så lite filmer från förra året. Precious. Det vore roligt om Gabourey Sidibe vann, hon är ju duktig. Men jag har sett så lite . Kan du svara på min fråga, du kan ju svara om jag svarar.

M: Nu får du lugna dig. Jag är..

D: Du ställde en fråga så svarade jag Precious tycker jag. Så var det helt dött. Jag har inte brytt mig så mycket förra året.

M: Ja jag kommer inte ihåg någonting just nu. Jag är alldeles slut just nu. Ska vi gå nu? (Gäsp). Jag måste bara ta sats. Vet du den här. Jeff.

D: Jeff, ja han är väldigt känd. Väldigt känd. Crazy heart. Det handlar väl om en gubbe. Han gick upp i elden han och såg den. Han var polis och såg också lite sorgsen ut. Sju gånger.

M: Han såg bra ut i alla fall. (Skratt.) Titta katten, titta långt och stilla så ser du den. Första ordet.

D: Nu har pappa dött, lite underligt var det väl. Lite underligt.

(Dottern läser.)

M: Oj då På spåret ikväll, det missar du.

D: Ikväll?

M: Ja. Men det kommer i repris?

D: Ja.

M: Det vet jag inte. Men det kommer i repris?

D: Ja det vet jag. Tyst jag läser.

M: Torsten Flink på Skavlan. Men det går också i repris? (…) Christer Sjögren.

D: Ja ja.

M: Smala Sussie.

D: Jag har sett den. Jag bryr mig inte så mycket om teve just nu. Jag har sett den. Han var från Stockholm tydligen. Han begravdes i Oskarskyrkan, Stockholm. Här läs om Daniel. Jag vill att du ska läsa om Daniel.

M: Har du sett den där Kollateral. Tom Cruise som yrkesmördare.

D: Nej jag har aldrig sett den. På bio eller teve?

M: Han var yrkesmördare.

D: Ja yrkesmördare. Jag har sett den på teve. De jagar varandra i någon byggnad. De kraschar hit och dit. Ja jag har sett den på teve. Flera gånger. Typiskt killar att klättra så här. Ja det är därför jag inte vill ha några pojkar för att de går åt mer.

(De går till restaurangvagnen och köper ostbågar.)

D: Min pappa är död.

M: Är du törstig? Vill du ha vatten?

D: Nej jag dricker inte vatten förstår du, där går gränsen. (…) Akvavit. Akvavit alltså, det betyder livets vatten.

M: Jaja. (…)

D: Det är gott med lite tilltugg när det är fest. Lite salt.

M: Ja, dränka sina sorger.

D: Har du det där förlovningskortet med dig? Du har dolt det väl i alla år du har ju inte hängt upp det på väggen direkt. Han tittar så ömt på dig.

M: Men vet du vad han säger: Vem är du?

D: Vem då? Cornelis eller Chuck Berry?

M: Tyst. Ja i alla fall.

D: Är det inte roligt att låtsas i alla fall att du har haft älskare?

M: Tyst. Vi sitter på tåget nu. Lägg av. Det här är min och det är din. (Hon pekar på ostbågepåsarna)

D: Jag kan skryta att jag hade Jack Vreeswijk iallafall. Han bodde i Norrköping eller Nyköping då när jag träffade honom. 92 eller 93. Lyssna på det här. (hon läser ur expressen) Så här säger Torkel Petterson som ska presentera fem musikstycken. Att London Calling, den Clashlåten..

M: Han är från Lund.

D: Nu är det jag som pratar. Att London Calling påminner honom om en Madeleinekaka från Lund. Han är från Lund det var det jag skulle berätta men nu förtog du det från mig.

M: Ja, stackars dig.

D: Påminner om en Madeleinekaka från Lund, det är punk för mig. Jag hade en Clashskiva. Lyssna. ”Har du en unik stil? Vi vill visa vardagsmode…”

M: Tyst.

D: Då ska du gå där.

M: Jag?

D: Ja jag pratar ju med dig.

M: Nej sluta jag är inte intresserad.

D: Ja du har inget val, äntligen får du gå på catwalken. Visa upp dig.

M: Sluta nu.

D: Jag är vuxen. ”har du en unik stil? vi vill visa vardags..”

M: De kan läsa själva. Mats vet inte om det här med färgfesten. Orange det är ju en ful färg. Det ska ju vara smoking på killarna. Kanske en orange slips.

D: Jag har massa orangea kläder. Från från några år sedan. När orange var årets färg. Jag har en orange tröja, orangea skor, orangea strumpor...

M: Kan jag få min svarta väska? Den här väskan har jag fått av dig va?

D: Ja från New York. jag och Mats köpte den. Vi skulle köpt en röd men det fanns ingen röd. Silver syns annars bättre. Egentligen lite dumt.

M: Heldumt. Halvdumt.

D: Är jag fin nu, glänser det fint (hon kammar sig.)

M: Orange, fult. Oskarsgalan på måndag.

D: Då kan jag kolla hela natten efter begravningen.