Klänningen som var en dikt

Jag åkte förbi Bröderna Erikssons dammode på vägen hem och köpte klänningen jag ska ha på festen i Tessinska palatset kvällen innan poesifestivalen. Jag förälskade mig i den redan då jag såg den i skyltfönstret. Mörkt blå med rostfärgad brodyr på bröstet av en tjej som seglar på havet i sitt paraply. Jag tänker på Tennessee och 40-talet när jag ser mig själv i spegeln.

Klänningen var en dikt innan den blev en klänning:

Why Cello rockabye girl with swinging hips,
A song doth part from salty lips,
A siren plucking at heart strings
that hold taut sails to catch the winds
And the sky says to it’s mirror sea,
“I’m flattered your reflection is copying me,
Who is this girl that floats in thee…”

Oh, damsel in this dress