Picknicken

Hon väntar på honom i Observatorielunden. Minns den där kvällen för många år sedan då de rökte brass och hittade en madrass i en container. Brass & madrass-kvällen då de somnade där i Observatorielunden och Love var så full att han pissade ner sig. Och hon satt på den där madrassen med Johnny och en alkis och tittade på soluppgången över Vasastaden.

Hon har lagt ut en filt i gräset och tagit fram varsin skinksmörgås, en flaska saft till sig själv och en flaska mjölk till honom, skivat upp en mango.

– Wow. Vad fint, säger han och sätter sig.

Han kysser henne på näsan, öronen och munnen. Han äter upp på en minut.

– Vill du ha glass?
– Nej det är bra.
– Ok, men jag ska ha. Jag kommer strax.

Han går ner för kullen till kiosken. Lifterskan ligger på rygg och kisar mot solen. Hon ångrar att hon sa att hon inte ville ha. Då ringer telefonen, hemligt nummer, det är kanske han som vill fråga om hon inte ska ha en glass ändå.

– Hallå.
– Hej det här är syster X från Södersjukhuset. Du var ju här för en undersökning för ett tag sedan.
– Ja.
– Ja, jag sa ju då att det inte var någon fara men nu har jag rådgivit med en kollega och vi vill att du kommer tillbaka. Det kan vara en blodfylld cysta ändå.
– Oj. Jaha.
– Så vi måste se så den försvinner.
– När ska jag komma då?
– Om tre månader.
– Ska jag vänta tre månader?
– I augusti någon gång.

Lifterskan lägger på luren och sätter sig upp. Skinnjackan knarrar och luktar sol. Hon drar sin mammas silverring nervöst upp och ner för fingret. Han kommer tillbaka, han ler och räcker fram en Tip Top.

– Jag köpte en ändå sötis… Vad är det?