Stoft av ett stoftkorn

Han hämtar upp henne utanför Valands på hennes mormor Signes gamla tralla Solstjernan. Hon hoppar upp på pakethållaren och han skjutsar henne till Östermalm och Riche där Ernst Brunner och Sulo har releasefest.

– Du kan få mina drinkbiljetter också, vad vill du ha?
– Två glas vitt, säger hon.

Han går till baren och beställer. På Riche är det fullt av gamla gubbrockare. Ernst Brunner kommer fram och ger henne en pocket med sina samlade dikter Stoft av ett stoftkorn. Han säger att tonsättningen av hans poesi är ett lika konstigt fenomen som att Rolling Stones skulle tonsätta Dagen svalnar. I boken skriver han De vill välta henne runt. Hon rör sig. Plåtskåp faller.

Direktören är där. Hon går fram och knackar honom på axeln och han berättar att han har träffat två andra tjejer – den ena var Döden och den andra en kåt en, det var hon som stod där bredvid, men att han fortfarande är lite kär i Lifterskan.

– Jag tänker på din nacke och kullerstenskyssarna, men det är dags att sträcka på sig nu. Vill du följa med på Olle Ljungström imorgon förresten?
– Jag ska till Göteborg, har bokat tågbiljett. Ska ut till ön och sätta potatis.

Han kommer tillbaka med hennes vin. Direktören vänder sig bort.
– Vem var det?
– Det spelar ingen roll.
– Kan vi inte åka hem efter spelningen? Jag vill hålla om dig.
– Du vill se hockeyn, säger hon och skrattar.
– Mhm.

Det kliar inne i benen på henne när hon tittar på honom. Hon vill krypa innanför hans trasiga kavaj och lägga näsan mot bröstet. Trassla in sig där. Krypa upp över honom som en skalbagge. Hon älskar honom.