Ostronen

Valborg. Hela Götelaborg sitter på spårvagnen och alla är jättefulla och sjunger Nationalteatern-låtar i kör. Det är ljummet ute, Liebe skulle sagt att det luktar skolavslutning: hägg och svettig studentmössa.
Han väntar vid kajen, det har börjat skymma och körsbärsträden lyser i mörkret. Han brukar säga att det här är hans paradis.

– Ingen kan röra mig här, det här är en plats bortom människors vanliga skval och halvångest. Här kan jag vara med vinden, klipporna, fåglarna och den jag älskar.

Det bor två koltrastar i päronträdet som härmar honom när han sitter på farstubron och sjunger. De hälsar på henne när hon kommer in i trädgården, hon busvisslar tillbaka.

Varje kväll tänder han en brasa och bäddar åt dem på en madrass på golvet framför öppna spisen. Hon somnar på hans arm och vaknar på golvet.

Tidigt på morgonen, innan alla öbor har vaknat, går de ner till havet där stranden har samlat skatter för en hel sommar. Hon sätter sig i en hög av snäckskal och torkad tång och börjar leta.

– Jaha, då var det dags för det. Jag går och hittar någonstans där det är lä och röker en cigarett, säger han och skrattar åt henne där hon sitter som ett litet barn på rumpan med benen rakt ut.

– Jag ska göra ett halsband, säger hon.

Han sätter sig uppe på klipporna och tittar på henne. Hon stoppar snäckor och slipat glas i fickorna. Så reser hon sig upp och går ner i vattnet. Hon har bruna gummistövlar, håret är fuktigt och uppsatt i en hästsvans. Han tänker att han vill ge henne någonting fint, ett armband kanske, eller en ny klänning. Men den är fin den där gröna.
Hon böjer sig ner och plockar upp någonting ur vattnet.

– Titta! Ostron! Det är helt fullt av dem!
– Oj, lever de?
– Ja, de kniper igen när jag tar upp dem ur vattnet.

Hon fyller sina jackfickor med lilabruna, skrovliga ostron, överväxta av havstulpaner. Vissa av dem har fastnat i kyssar med stenar och tång. Det rinner hav genom fodret ner på klänningen. När de kommer hem öppnar han dem med sin morakniv och hon skär en citron i klyftor och sprutar över dem. De feta ostronen drar ihop sig av syran. Hon går och hämtar en flaska cava i källaren. Han ropar på henne.

– Kom nu sötnos! Det mellis i bersån.