Låg vid matbordet, det gjorde man på Jesu tid.

De är tillsammans igen i huset på landet, Lifterskan och hennes fotograf. Hon sitter i salen och skriver på sin roman. Det stora vita bordet är fullt av hans svartvita fotografier, nedbrunna ljus. Där står två vaser med nyplockade blommor; rödklöver, prästkragar, vita rosor, hundkex och malva. Där ligger en bok om Lasse Majas besynnerliga äventyr bredvid två halvdruckna koppar kaffe.

Han står i köket och lagar lunch. Hela nedervåningen osar av stekta köttbullar och gräddsås. Han ropar:

"Hörru tösabit! Maten är klar, du får ta och komma nu!"

Hon öser sås och lingonsylt över köttbullarna och potatisen. De lyssnar på Sommar i P1 och regnet piskar fönsterna. Mellan tuggorna berättar hon om Judith som ringt och sagt att hon har gått och kärat ner sig i en ny tjej. Hon äter fort, han har halva tallriken full när hon skrapar upp den sista såsen med fingrarna och lägger sig raklång på kökssoffan.

"När jag lade mig sådär efter maten sa alltid min far: ”Låg vid matbordet, det gjorde man på Jesu tid.” Jag fattade inte det där. Man hade väl stolar på Jesu tid?", säger han och hämtar en ny öl ur kylskåpet.

"Ja, jag tror det."

"Jag älskar att ligga och äta."

"Menar du knulla och äta eller ligga ner och äta?"

"I min värld är ligga ligga och knulla knulla och den som säger någonting annat är en jävla idiot."