Lifterskan, det här är min älskares rygg

Hon kokar vildsvin i öl, blandar i enbär och timjan från trädgården och smular ner den torkade svarta trumpetsvampen hon plockade i höstas. Hon dukar bordet som står på klipporna vid poolen, lägger på en vit linneduk och hennes farmors handmålade servis, silverbestick och kristallglas. Hon plockar vita rosor och sätter i en vas, tänder ljusen i mässingsljusstakarna. Han har nytt vax i håret och ren vit skjorta när han sätter sig till bords. Han lägger ett paket på hennes tallrik och fotograferar henne när hon öppnar det. Det är en pocket med Curth Hsons samlade porrnoveller. Hon läser högt.

"Kukar har karaktär, tänkte hon. Personlighet. De glodde på varandra. Hans nötbruna ögon stod som kulor i skallen och glänste allt svartare. Han hade sin hand kring det ena av hennes magnifika bröst med de oväntat små vårtorna, blekskära som kattungenosar. Hon satte klorna i sin broders arm och skrek förblindat rakt ut."

Fotografen skrattar och berättar historierna om chefredaktören på Fibban som gått och blivit präst. Om färjan mellan Istanbul och Odessa och kvinnan som vann båtens danstävling och blev utnämnd till Miss Palmyra.
– Hon ville ha upp mig på dansgolvet, men jag hade druckit alldeles för lite för att kunna dansa disco och när jag sa nej blev hon förbannad. Sedan ville hon att jag skulle följa med till hennes hytt.

Han visar Lifterskan fotografierna han tagit på transvestiterna i Turkiet, på de döda hundarna, fabrikerna och andra kvinnor han varit med. De skrattar och tittar in i kameran, en mörkhårig kvinna står bara ett kort linne, bortvänd, med händerna mot väggen på hans säng.

– Det får mig att tänka på Orkanen och fotografiet hon skickade från Paris. Det var på en man som låg naken på mage på golvet. Hon hade skrivit på honom med en tjock svart spritpenna: Lifterskan Det här är min älskares rygg. Jag har bestämt mig för att börja svara på hennes meddelanden nu, det första kommer vara skrivet på dig. Orkanen, det här är min älskades kuk.

Han skrattar och kysser hennes händer.
– Du har demoner i blicken efter några glas, säger han. Det är som att du lossnar från verkligheten och hamnar i en mellanvärld mellan här och där. Det finns inget stopp. Jag tycker om dina demoner men du måste hålla dem på kärt avstånd om det inte ska gå åt pipan.
– Jag vill blanda en drink till dig. Någonting du aldrig smakat. Det är ett recept ur min försupna själ, säger hon och plirar mot honom. Om du törs dricka den med mig?
– Klart jag gör.
– Det kan var vad som helst i den, säger hon alvarligt och försvinner in i huset. Hon är borta en lång stund.

Fotografen röker en cigarett och tittar på hur trollsländorna dansar till Kate Bush. Så till slut kommer hon ut igen med två glas, tunna i kristall med någonting rosagrumligt inuti. Han tar en klunk.
– Det smakar whisky och... Jag vet inte, salt och järn och...
– Det är whisky, blod och tårar och askan av en död hund. Skål!