Den alkoholiserade flugan

Freitag

Klockan är två på eftermiddagen och Lifterskan ligger på ett hotellrum vid Potzdamer Platz i Berlin, i strumpbyxor och kortkort kjol. Hon somnade så, med en snus under läppen. Teven ropar ut nyheter om Michael Jacksons död. På nattduksbordet står en halvt urdrucken pilsner, ett fat med jordgubbsstjälkar och pistagenötsskal. Bredvid henne i sängen ligger en svart hatt och ett fotografi av henne själv där hon står på landet och håller upp klänningen framför en hög med virke.

Hon drömmer att hon är på en byggarbetsplats och att tre tonårskillar ropar efter henne. Hörredu Lifterskan, kan vi inte få en sista tryckare? Bara en till, vi kan lägga ut en presenning på marken och dansa på. Så rasar en byggnadsställning, en ung kvinna faller, hon skriker, någon sjunger.

Det är hans signal. Hon sträcker sig efter telefonen. Han säger att han har drömt om henne. Att de träffades på en fest och kysstes och hon blev med barn och fick skägg på benen så att han inte skulle vilja ha henne. Han säger att han vaknade och grät. Han säger att hon låter ledsen.

– Nej, jag ligger i en kingsize säng i ett lyxrum i Berlin, säger hon. Jag gick upp fyra imorse och har virrat omkring på U-bahn hela morgonen så jag var tvungen att sova. Snart ska jag till Konstakademin på fest.

– Det var jobbigt att drömma det där, fattar du det? säger han.

– Ja, men du ska inte vara ledsen. Jag ska bada nu, vi hörs sen.

Hon går fram till fönstret och drar undan de tunna vita gardinerna. Nere på gatan står någon och ropar i en megafon, taxibilarna tutar. Himlen bakom höghusen är grå. Hon fyller badkaret med hälften varmvatten, hälften skum och klär av sig naken. Hon känner sig friare än på länge. Ärret efter honom lyser rött mot kaklet. Hon sjunker ner under ytan och lovar sig själv:
Aldrig mer vill jag dö. Alltid ska jag leva. I stayups och hatt, en skogsdjurskatt. Fullt ut för kärleken.

Berlin ligger under hennes fötter.

***

Hon står i trädgården bakom Konstakademin med transan Cathrine som bara pratar i metaforer, upprepar meningen Where the road ends med drömmande stämma och vinglar i sina gigantiska pumps. En man kommer fram till dem.

– I like your hat, but it needs a flower, säger han till Lifterskan.

Henning Ahrens plockar en fet röd ros och fäster vid hennes brätte. Han är en lång man med bruna putsade läderskor, svart hår och en pipa i mungipan.

– What are you doing here?, frågar hon.
– I’m a poet and a translator, but I really want to be a dog walker. I like cats but I mean dogs are really something.
– How many will you walk?
– I want seven dogs. Six that are walking and one that I must carry.
– Do you have a dog?
– No I aint got no dog and it aint got no name.

Han har ett tjockt ärr på halsen. Han säger att hon har ett vackert namn och hon berättar att hon tog det då hennes mamma dog, istället för att tatuera in hennes namn på bröstet.

– Oh your mother died. I am sorry.
– Are your parents alive?
– My dad shot himself.

Han är så full att han ramlar in i rabatten.
De upptäcker att de bor på samma hotell och tar sällskap hem. Lifterskan kommer snart döpa den här kvällen till Dagen Eleonor svimmade i mina armar. Eleonor är en poet från Skottland. En liten kvinna med page och ljus stämma. När de väntar på taxin tar Eleonor tag i Lifterskan och lutar sig mot henne och svimmar i hennes armar. Henning hjälper henne att lägga den lilla kvinnan på trottoaren med huvudet i Lifterskans knä.

– Eleonor, are you alright.
– I’m alright. It’s ok.
I didn’t see you drinking. Is it the haar?
De eskorterar Eleonor till hotellet. I hissen lutar sig Henning mot Lifterskan och säger:

– You’re a strange girl and I am drunk. You know what hitchhiker? I wrote this book about a fly that drinks beer and as a payment for it I got 1000 beer at a bar in Kreutzberg, do you want to go there? I can pay the taxi.