Mälholmens prinsessa och björkarnas barmhärtighet

– Följ med mig, säger han och går bakom torpet. Där ligger ett körsbärsträd fällt av stormen och han håller upp en gren. Trädet har lagt sig som en port in mot skogen.
– Gå före du, säger han och hon hukar sig och går in genom lövverket.
På andra sidan lyser solen genom furorna på barren som knastrar under hennes fötter.
– Akta dig för snokarna, säger han och stampar i marken.
På andra sidan ön står en bänk vid en igenväxt strand. Där går solen ner över sjön.
– Hit får du gå och fråga mården om råd och björkarna om barmhärtighet, säger han.
Hon ligger på mage över hans knä och petar myror från hans stövlar.
– Jag vet inte vem jag är längre, säger hon.
– Du är Mälholmens prinsessa.
– Vem är du då?
– Jag är kungen som bor här i skogen och jag kommer bli tokigare för var dag som går med dig och jag kommer att låta skägget växa och börja leva på snokar och vassrötter. Och ibland kommer jag komma och ta dig.