Svordomar & Björkris

Det första hon ser när hon öppnar ögonen är två halvtomma flaskor whisky och en knippe avskalat björkris.
– Här har det gått vilt till, säger hon och ler.
– Är du vaken igen lilla tös, frågar han.
– Ja och jag är bakfull som ett svin.
– Ska du aldrig vila ut?
–Tydligen inte.

Han ligger vänd med ryggen mot henne på golvet framför den öppna spisen. Hans enorma fötter sticker ut under hästfilten. Hon har somnat i hans stickade tröja. Han vänder sig om och drar henne till sig.

– Inatt när du rodde tänkte jag: Det där är min drömtjej.
Hon lägger handen över hans ansikte. Han har salta spår efter tårar i ögonvrån.
– Jag vet inte det, säger hon. Ibland så känns det som att jag är för smutsig för dig. Om vi vore ett språk så skulle jag vara en svordom.
– Jag svär ju som en borstbindare, säger han och skrattar. Det var fan att inte gäddan tog inatt.
– Det är för att du kastade så illa.
– Äh.
– Jo, minns du inte att jag skulle ta en sup för varje dåligt kast?
– Men du rodde hem.