Utan att andas

De hade träffats fem gånger när hon bad honom att göra henne en tjänst. ”Jag skulle vilja vara ett bord som du dukar.”

”Ett bord, säger du. Vad vill du att jag ska äta?”

”Soppa kanske, så att du sörplar. Eller grillad kyckling.”

”Vad vill du att jag ska duka med?”

”En ren manglad vit linneduk, mormors silverkandelaber eller en vas med rosor eller liljor. Krackelerat porslin, silverbestick, kristallglas.

”Jag vill kunna lägga fötterna på bordet när jag har ätit färdigt.”

”Ja.”

När de hade träffats i 17 dagar hade det gått en månad. De skulle förmodligen setts mer om det inte vore för deras resor på varsitt håll till Berlin och Marseille. De kunde inte slita sig från varandra. Hon ville ha honom hela tiden vilket ledde till att han med söndertrasat kön fick be henne att inte visa så mycket hud. Hon lyssnade inte på honom och de led båda två. Hon i sin längtan efter honom och han i sin längtan efter henne. De spenderade större delen av dagarna under vatten. Han fotograferar henne där, onykter och blytung i sin svarta klänning. Han upptäckte att hon kunde hålla andan under vattnet i flera minuter. Hon lade sig på botten som om bassängen var hennes kista. Klänningen flöt upp och han såg små bubblor i hennes svarta könshår. När han rörde vid henne åkte de upp till ytan likt mareld. Hon såg på honom genom linsen. Han greppade tag om hennes bröst för att han ville ha hennes blick när hon vill ha honom, innan hon försvann. Han var besatt av tanken att spara den blicken. Det var någonting annorlunda med hennes ögon. Han kunde inte sätta fingret på vad det var. Det måste varit någonting hon sett. Hennes ögon var fulla av sorg och kåthet och liv. Ibland hittade han henne gråtande med handen instoppad mellan låren. Då sade han åt henne att lägga sig med magen över en av pinnstolarna i köket. Han hatade att se hennes hud rodna men hon bad honom så hjärtskärande att han inte kunde låta bli. Och hans kuk stod större än hjärtat. Hon vände sig om och svalde honom, hon kunde ha honom i munnen i flera minuter utan att andas.