Brev från Erik - No fucking? No fucking

"Erik vart är du? /Lifterskan"

"Den sista dagen vaknade jag tidigt. Adrenalinet rusade genom kroppen, alla vener. Tinningarna dunkade med hjärtats kamp mot sorgen. Ögon öppnades och ljuset sköljde bort resterna av feberdrömmar. Det regnade, jag hade legat där i 31 dagar. Jag var tvungen att åka därifrån, jag är tvungen att förlåta alla. Jag måste rensa mig själv från hat.

En sköterska stod bredvid mig, granskade mig, mjuk röst, dovt ansikte. Jag gick till den gemensamma matsalen och satte mig bredvid Isabelle. Hon är arton år och fick heroin med modersmjölken. Hon är fast i skärselden mellan livet och ödet. Men männen har utnyttjat henne för sista gången. Hon kramade skeden hårt och spände ögonen i bordet. Ingen ska slå ner henne igen. Ingen ska spotta på henne. Hon ska flyga iväg på molnen. Sätta upp håret och sminka sig och se sig i spegeln. Hon ska sluta be om ursäkt för att hon lever. Hon var vacker och jag var skör och livets jävlighet svävade som farkoster ovanför våra huvuden. På andra sidan satt Klara och vickade på stolen. Hon var paranoid och rädd. Detta var hennes sista dag i livet. Men jag visste inte det. Jag kysste henne på pannan och hon skrek. Jag gick därifrån utan att äta.

Jag och mina saker stod utanför sjukhuset och väntade på taxin. Jag drömde att Lifterskan och Orkanen skulle komma och hämta upp mig. Dom skulle följa med mig på resan jag måste göra. Vi skulle åka jorden runt och besöka varenda grav, alla som har dött. Och för varje döing skulle Lifterskan sjunga en sång om syrsor och sommarnattsblues. Och då skulle vi tre äntligen förstå vad det var som egentligen hände.

Lifterskan kom inte och hämtade mig, men jag vet att hon bryr sig. Jag vet att jag inte kan lämna henne. Jag vet att hon kan ge kärlek till mig. Jag vet att hon bryr sig.

Jag minns den ryska horan. Jag hade bestämt mig för att knulla henne i alla hål och sedan skära halsen av henne. Dricka hennes blod spotta ut det på hennes äckliga styckade lekamen. Men istället satt jag bredvid henne på en bänk. Hon höll på och lära sig engelska . Vi läste ett kapitel ur Garp och hans värld och sedan var det dags för mig att åka. ”No fucking?” undrade hon. ”No fucking”, svarade jag.

Nu sitter jag i en lägenhet i Lund och vågar inte gå utanför dörren. Jag vill hålla din hand Lifterska, jag vill veta hur det känns att ta på din hud. /Erik."