Jag vill bygga ett magiskt näste i dig i alla färger och sjunga dig sånger tills du inte kan stå emot mig längre

Fotografen hade inga lampor i taket och på väggen i hans lägenhet hängde en bild på ett döende föl. Det var juni och han stod i hallen och sa att hon får stora pupiller när hon är kåt.

”Pappa sa att jag föddes sån, med stora pupiller. Jag måste duscha nu.”

"Jag har duschen i källaren."

Hon fick nyckeln till en tung ståldörr.

En stentrappa ledde henne ner till ett stort kalt rum med gråspacklade väggar. Där fanns en vit dörr som hon låste upp och gick in i ett badrum. Han hade städat för henne, men det luktade mögel och taket var fullt av svarta fläckar. Där fanns en toalett, en dusch och en tom garderob. Hon tog av sig kläderna. En kalkfläckad spegel reflekterade hennes kropp. Hon såg på sina bröst. Hon har märken efter honom där. Hennes tonår har ristat in streck för varje ålder. Som om hon är en cellvägg karvad med längtan efter en framtid utanför.

Hans shampoo luktade pepparmint, hans handduk var nytvättad och sträv. Han är kärleken personifierad, tänkte hon. Ett sällsynt djur.

”Jag känner mig förvirrad.” sa han när hon kom upp igen. ”Jag vill vara ensam. Men jag vill ha dig. Jag är så jävla trött på att bli kallad snäll. Jag kommer aldrig ta ansvar för någon annan. Fan. Se mig. Som den jag är. Annars inte alls. Vad vill du ha? Vem vill du vara? Jag vet att du vet. Släpp garden. Ett liv och ett konstnärskap handlar inte om destruktivitet. Eller vill du leva den patetiska klyschan?”

”Du får vara vem du vill bara du är på riktigt och litar på att jag är det. Fast jag försvinner ibland. För jag är borta i tanken, men jag har massor av kärlek att ge dig. Jag vill göra så mycket med dig. Och jag vet att du inte låter någon trampa på dig, inte jag, inte någon. Jag fattar inte bara vad du ska med mig och göra. Du känns inte för snäll, du känns för god för mig. Men lämna mig inte för det, snälla. Jag vill vara din vilda fågel. Och nej. Jag är ingen klyscha. Jag är bara rädd. För mig själv, ingen annan. Jag är rädd för att jag har insett att jag aldrig kan leva det livet jag försökt leva sedan jag skolades in i det. Det duktiga. Prestera. Jag vill vara lat. Jag vill supa och knulla och plocka blommor en hel dag utan dåligt samvete. Jag vill hitta en trygghet. En plats i den här jävla världen som är min. Jag vill inte behöva sova för att få vila. Jag vill hålla dig i handen på den platsen. Att du ska smeka mig mjukt över pannan och säga rakt ut: Älskling, det är ingen fara. Jag tar hand om dig. Jag lämnar dig inte. Jag kommer aldrig dö.”

”Min vildfågel! Du kan leva vilket liv du vill . Om du vill. Du är ingen klyscha. Inte så jag menade. Jag vill ju vara din man. Min fina tjej.”

”Du är min man, mitt klätterträd, jag vill bygga ett magiskt näste i dig i alla färger och sjunga dig sånger tills du inte kan stå emot mig längre.”

”Så ska det låta! Dansa mellantakten ur slaget. Ät livet med enorma skedar tjejen.”