ditt hjärta gör dagar av sekunder

”Jag har hört ryktas vad du skriver om mig. Herregud. Vågar jag träffa dig igen?”
”Du gör som du vill Ers Majestät. Frågan är väl om jag vågar träffa dig igen.”
”Möt mig i Spökparken klockan tolv.”

Han tar med henne till en restaurang med stumma servitriser och beställer in en luad blankål. Han äter inte själv men tittar på när hon äter den med händerna. Den feta fisken rinner från fingrarna ner på den rutiga bordsduken. De enorma brända ögonen stirrar på henne från tallriken.

”Du får ursäkta mig, jag är från landet, jag har inget vidare bordsskick.” säger hon och ler brett.
”Vet Lifterskan att man fiskar ålar med kistor och kadaver?”
”Jag har läst Grass.”
”De arbetar som lokalvårdare i Stadens avloppssystem.”
”Va?”
”Vi fångar dem och släpper ner dem i brunnarna.”
”Dör de där?”
”Nej, när de blir fyrtio år går de i pension. Då släpper vi tillbaka dem i sjön så får de simma tillbaka till Saragassohavet och dö. Det är där alla ålar föds, sedan simmar de som larver i tre år tills de kommer fram till Staden där de blir glasålar och bosätter sig i sjön. De är nattdjur som du, på dagarna gömmer de sig, klumpar ihop sig i bottendyn till stora knutar.”
”Jag är ett nattdjur?”
”De äter fågelungar ibland. Vet du att vi är som klippta och skurna för varandra du och jag. Vi är sagan om den rika affärsmannen och den fattiga poeten.”

Han ger Lifterskan ett silvermynt och kysser henne. Håller hennes huvud hårt i sina händer.

”Tänker du på mig när jag är ute på mina resor?” frågar han.
”Det är klart jag gör. Men jag är rädd att du inte kommer tillbaka om jag tänker för mycket.”
”Min Lifterska, ditt hjärta gör dagar av sekunder. Tro mig, jag vill vara där du är.”
”Då kommer jag att längta efter dig.”
Han kysser henne igen och håller hennes salta händer.

”Självbefläckelse är inte vad den varit. Jesus, jag vill knulla dig gul och blå.”
”Du är den enda som får lägga hand på mig. Ge mig alla färger.”