Det finns ingen Gud, det är bara Tom Waits när han är full
Jag önskar att jag slutade lura mig själv. Det är bara det att jag inte vill riskera att bli ensam.
Igår träffade jag Fotografen för första gången sedan i höstas. Han hade en blå stickad tröja och skägget hade växt. Jag frågade honom om det var värt sorgen efteråt att vara med mig.
– Både och, sa han.
– Du är den enda som har druckit originalet till min Dogfucker, sa jag.
– Det sved i halsen i flera dagar.
Han såg snäll ut. Han hade snälla hundögon. Det är det jag inte klarar av. När dom blir förälskade och får hundögon och börjar vifta på svansen. Gnyr dom vill jag sparka på dom.
På kvällen satt jag kvar på kontoret och drack ljummen Asti Cinzano med Jesus. Han berättade saker om kärlek för mig och jag lyssnade med halva örat. Jag sa
– En människa är ett drömjag skapat av minnen av hur saker varit och drömmar om det som ska hända. Har man inga drömmar så står man stilla. Och står man stilla tillräckligt länge så dör man inuti. Det är som Lina Issa sa till mig: Det måste finnas en rörelse. Då spelar det ingen roll om man mår jävligt dåligt ibland, bara man får vara där uppe också.
Jesus sa att det var skitsnack och att jag inte skulle lyssna på varken kroppar eller konstnärer.
Klockan åtta åkte jag till Folkbaren och lyssnade på opera. Alla var där. Till och med Simon, min KK när jag bodde i byn utanför Västerås. Han kör tunnelbana nu. Han brukade klättra in genom mitt fönster när mamma och pappa sov och så hånglade vi på soffan. Jag hade en flaska häxblandning gömd bakom toaletten som vi drack av.
Västerås första punkare Nandor var där också. Jag tycker så mycket om honom och det han säger. Efter konserten tog han och jag en taxi hem till mig. Vi satt i köket och lyssnade på John Holm och han berättade om när han jobbade som chaufför åt en tysk massörska i Los Angeles på nittiotalet.
– Medan hon var inne hos sina kunder satt jag utanför i bilen, beredd med ett stort basebollträ om hon skulle hamna i knipa.
***
Imorse var lägenheten dimmig och kusligt tom. Det fanns som inget ljud kvar heller. Han hade lämnat en lapp på byrån, med ett skevt hjärta: ”Jag älskar att göra grejer med dig.”
Det finns inget hopp kvar och ändå längtar jag. Lilla unge, än så länge är du instängd i en glasbubbla, i vatten och låtsassnö.
Judith skrev:
Hej, jag har lite panik: kan du bota?
Kanske. Vad har du panik över? (jag har också panik)
Ska fotas för bokomslag på lördag: vill bara ta på mig en peruk och rymma utomlands.
Bokomslag, wow!
Nej inte wow, kräk. Jag vet inte vad jag ska ha på mig.
Jag vill bli lycklig igen. Kammo?
Jag tänkte rånarluva.
Känner mig så jäkla olycklig, jag vill bli lycklig hm inte så bra tröstare navelskådare snarare.
Hur går det med det?
Det går ruttet. Jag hade ett långt samtal med Monica igår och hon fick mig att tänka efter. Jag sa – Jag tror inte att de vill riskera mig. Inte efter självmordsförsöket. – Vet du vad det galnaste är? De tar inte på sig det, sa Monica. Och jag sa att jag ville ha barnet ändå och höll min hand på hjärtat och sånt strunt och hon spärrade ögonen i mig. – Du tror att du vet vad sorg är va? Vänta tills de sitter där med någon annan med Ditt barn. När du är helt maktlös. Det är som att du skulle riva ut ditt öga och ditt hjärta och ge det till en främling. Bara Här har du.
Klok hon är.
Så jag vill inte ha barnet längre.
Tomt?
Ja det gör mig så tom och sorgsen. Du fattar.
Förstår.
Och ensamt och jävligt.
Drömmar fyller så många funktioner: som att ha något att tänka och hänga upp livet på.
Dessutom har natten snott all serotonin så jag har ingen motståndskraft. Jag hatar när mina drömmar blir förstörda av verkligheten.
Du är stark och bra. Du kan själv. Drömmar och serotonin kan ta sig någonstans.
Jag orkar inte.
Förstår att det är jobbigt, men du visste ju att det skulle bli så här.
Jag vet.
De är som såpbubblor.
Hur? Varför är det enda sättet att få något slags lugn att tänka på knivar och pistoler?
Jävligt snygga och fina på håll men flyktiga och försvinner hela tiden och kan spricka när som helst. För att det gör det onda konkret.
Jag ska skjuta såpbubblor med pistol.
Såpbubblor har inte en chans mot dig.
Jag får så dåliga tankar. Och jag sover ingenting.
Å det är jättedåligt.
Och jag är för duktig för att skita i allt.
Duktig är förtryck.
Så duktig att jag hellre försökte ta livet av mig än att sjukskriva mig. Jag går på lina. Måste liksom låtsas att allt är okej och bara hålla mig sysselsatt och skriva och skriva för att inte falla.
Felprioritering. Du måste ju ta ansvar för ditt liv själv - dags att sluta låta andra bestämma och ta hand om dig. Det gick ju asdåligt i våras: jävligt dumt att köra samma strategi igen.
Jag tänker aldrig göra om det och därför vet jag inte vad jag ska göra längre - har ingen lösning/en vägg/något som tar emot tankarna.
Men du, du är värd att ta hand om dig och ha det bra och må bra. Men bara du kan ta hand om dig.
Jag vill att någon ska stå pall för mitt huvud och allt ont inuti. Alla pistoler och knivar och skit. Att de bara står kvar.
Den personen är ju du. Du kan vara den också. Tankar är inte samma sak som sanning: tror man måste acceptera att de finns och stå ut tills de går över för det gör de så småningom.
Om det är jag är det katastrof. Det blir katastrof. Jag är inte gjord för att vara ensam. Det gör så ont i mig Judith.
Å vad jobbigt du har det vännen. Men jag tror inte du är katastrof, tror bara att du behöver prioritera DIG framför allt skit för en gångs skull. Alla är födda ensamma, du har varit det hela ditt liv och kommer alltid vara det. Ingen annan kan vara ansvarig för ditt liv. Du måste ta hand om dig själv. Du kan det.
Imorgon kanske, idag blir det späkning. Han får komma och boxa mig i magen. Jag skulle till sjukhuset för att kolla äckelcystan idag men så fick jag mens så jag fick jag ställa in igen. Kanske Gud som skonar mig från ett dåligt besked.
Det finns ingen Gud, det är bara Tom Waits när han är full.
Du vet att du kan ringa när som helst va? Eller komma hit om du vill.
Du får vara väggen idag.
För dig är jag vägg. En med fin gammal tapet och skotthål i. Och ett litet runt fönster som de har i ubåtar.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home