Ja en flugskit blir han som ligger och vibrerar

Det stormar Orkanen. Inte ens en kappa från det finska vinterkriget står pall för det här ovädret. Jag låtsas att jag går med Bodil Malmsten till tunnelbanan. Hon säger:

Lifterskan, jag går inte omkring och trallar men jag tar inte livet av mig. Hellre dör jag än jag tar livet av mig. Fortsätt att skriva men det behöver du ju inte någon åldrig prestationsneurotisk Bodil till att uppmuntra dig att göra. Det kommer du att göra i vilket fall. Arslet ur vagnen nu och ingen porr!

Snöflingornas skuggor rör sig som flugsvärmar över marken.

Jag träffar min granne på tåget. Han jobbar på Konsumbutiken i Hägersten. Han luktar alltid svett när han har jobbat. Sorgsen kassa-svett. Han ser olycklig ut och jag tänker att jag inte orkar med att han klagar. Det får han göra till någon annan. Och så beklagar jag mig själv och säger Fan helvetes vilket jävla väder. Jag vill bort härifrån. Och när jag tittar på honom har han krympt till en flugskit. Ja en flugskit blir han som ligger och vibrerar på sätet mittemot. Du luktar illa, säger jag. Förlåt, säger han. Förlåt förlåt. Ta dina ursäkter och stoppa upp dem där solen aldrig lyser.

Han joggar förbi mig hem. Små korta fåniga jogg med sina förkrympta vader. När jag låser upp dörren till lägenheten hör jag hur han sitter och fiser högt inne hos sig.
Jag VET det är inte hans fel att jag mår så här men det är ändå hans fel.

Jag längtade efter dig idag, säger Leoparden när vi träffas i parken.

Varför då?

För att jag tycker om dig så mycket.

Varför då?

För att du är speciell.

Varför då?

För att det inte finns någon som du.

Det är väl tur det. Tänk om det fanns fler. Fy helvete, säger jag och spottar i snön.

En till kunde det få finnas. Som var bara min.

Hon skulle säkert vara bättre. Gå omkring och lukta schampo och så.