Under hans händer

Hon har lagt sig på isen vid stranden. Gömd bakom de frostiga hasselsnåren, där kaveldunen tyngd av sina snökåpor sorgset böjer sig över det frusna kärret. Där solen skimrar i snön som stjärnor. Hon drömmer igen.

Hon drömmer att hon går bakom sin mamma. Det är en kall januarimorgon och hon ska snart fylla sju år. Hennes mammas stövlar sjunker ner i snön framför henne och hon försöker följa efter i spåren. För varje fotsteg tar hon sats till nästa. Så upptäcker hon att om hon går försiktigt kan hon kliva på skaren.

Så ser deras spår ut. Djupa hål och små nästan osynliga avtryck av barnfötter.

Ett tag tänker hon att hon vill somna där på kärret, frysa fast i isen som näckrosorna. Men hon vet att hon inte får ge upp igen.

Det är väldigt många som inte vill att du ska försvinna, sa han när hon låg på hans bröst den morgonen.

Jag är rädd för att jag inte är lika stark de här åren, sa hon.

Det har gått tio år sedan allting började. Hon låg på rygg som nu. På den där frostiga gatan i sin hemstad.

Hon låg med kinden nedtryckt i den grusblandade snön. Han satt över henne. Hon tror att det var han som hade puttat omkull henne. Kanske hade hon halkat när hon vände sig om och sprang. Han hade kallat henne för hora hela vägen från festen och till slut hade hon slagit honom över kinden.

En man och en kvinna kom gående på andra sidan gatan. De stannade och tittade nyfiket.
Vad är det som har hänt?
Det är ingen fara, hon är bara full och ramlade, sa han och viskade: Du vet att det var du som slog först va?
Han satt gränsle över henne med sina knän på hennes armar. Hon hade på sig tunna nylonstrumpbyxor under sin nya vinterkappa, fastnade i frosten, hon frös fast mot gruset, hon kunde inte röra sina armar. Hans ansikte var rött, han stirrade rakt igenom henne.
Förlåt, viskade hon.
Det spelar ingen roll längre.
Det var bara en puss för nyåret. Jag vill inte ha någon annan.
Du är äcklig, vet du det.
Hon visste att hon inte kunde nå honom nu.
Ja.
Så du erkänner. Du är så motbjudande. Vill bara knulla hela tiden. Fattar du inte att det inte är någon annan som kommer vilja ha dig så som jag vill ha dig. Ingen annan kommer tycka om din äckliga fitta, din mage, som jag.
Snälla kan vi inte gå hem nu.
Du tycker det är mitt fel, jag vet det.
Nej.
Så du erkänner att du ville någonting med honom.
Nej.
Vad har du gjort för fel då?
Jag slog först.
Ja.
Jag fryser, kan vi inte gå hem nu?
Kom ihåg att ingen kommer kunna tycka om dig lika mycket som jag.

Det var det nya millenniet och hon höll honom hårt i handen sista biten hem. Hon visste att hon borde ha sprungit därifrån, tillbaka till Love. Istället höll hon krampaktigt fast i hans hand hela vägen hem.

Imorgon ska vi bygga den där snögubben du har tjatat om. Snölyktor. Och dricka varm choklad. Jag älskar ju dig, det är därför jag blir så ledsen. Imorgon ska vi fira nyår igen, bara du och jag.