I LOVE New Orleans

Jag är förälskad i södern och förälskad i New Orleans som jag nu lämnat med ett krossat hjärta. När vi var i Lafayette, Louisianna varnade alla oss för att åka till New Orleans. Men bara man använder hjärnan, och hjärtat finns det ingenting som är mer fantastisk än den staden. Trots allt som slitits sönder av Katrina är människorna bland de varmaste jag någonsin träffat. Alla möter en med ett leende och ett ”How ya’ll doin?”

Lafayette däremot var livsfarligt… Vi åkte på en båttur i träskmarkerna med en man som kallades Butch. (För att fortsätta på gay-temat.) Vattnet var fullt av alligatorer och helt plötsligt hoppade en upp ur vattnet en halvmeter från Johanna. Men Butch höll oss lugna. Träskmarkerna är magiska. Cypressträdens rötter sticker upp som små tomtar i det grunda vattnet och lavan hänger som långa skägg i skogen. Sköldpaddor och bävrar solar på gamla stockar och hägrar väntar på fisk i trädtopparna. Magiskt.

Första dagen i New Orleans slog som en knytnäve mot hjärtat. Jag skulle hämta en tröja på rummet och började prata med en tjej som satt på sin säng. Plötsligt började hon gråta och medan jag höll om henne berättade hon om Katrina. Hon var fast vid sitt hus i New Orleans i en månad utan kommunikation och flera dog medan de väntade på hjälp. En av dem var hennes pojkvän och hon var tvungen att begrava honom själv. Hon var tvungen att begrava honom själv. Människor vi träffat har berättat att det var som att vara i krig efter orkanen, soldater och helikoptrar överallt. Desperata människor som gjorde allt för att rädda sitt eget skinn, sina egna familjer. Fortfarande är stora delar av New Orleans helt förstörda. Vägarna sönderslitna och många av husväggarna har fortfarande en gul linje som visar hur hög floden var. På vissa hus är linjen flera meter upp.

Vi träffade massor av fina människor. Jason, är en man från Kalifornien som kommit till New Orleans för att hjälpa till att bygga upp ett vandrarhem. Nu ska han börja bygga longboards åt ungarna i de fattiga kvarteren. De ska själva få hjälpa till att samla plywood, som ligger lite överallt efter stormen. Sedan har han planer på att bygga en skatepark i ett övergivet gammalt lager. Jag följde med honom och hälsade på en familj en kväll och han lånade ut sin longboard till en liten tjej som genast skejtade ner för gatan som ett proffs. Leendet när hon fick låna brädan till nästa dag var oslagbart. Det var helt fantastiskt att gå på kvällspromenad i kvarteren runt vårat hostel. Folk satt på sina altaner och spelade musik, det luktade jasmin och hundarna skällde. Stormen har lämnat stora högar av skrot efter sig, grenar hänger fortfarande i telefonledningarna och många av husen är tomma och trasiga. Det är relativt säkert bara man lämnar handväskan och diamanterna hemma.

En man som haffat en plats i mitt hjärta är ”the living jukebox” som vi träffade vid Mississippifloden. Han rabblade upp massor med artister och när man valt en rabblade han upp låtar med den artisten. Vi valde tre låtar och fick höra den ljuvaste tandlösa blues.


På färjan som går över Mississippifloden stod en tjock kvinna i gul t-shirt och spelade falskt på en orgel så det ekade över hela staden. Orgeln sprutade eld och rök och hon såg så lycklig ut där uppe. Vi hade tagit med oss ölen som blev över efter lunch (en av fördelarna med New Orleans, man får plastmuggar om man vill fortsätta dricka ölen ute på gatan.) och promenerade genom de franska kvarteren med sina krusidullhus, gaybokhandlar och woodoaffärer.

Vårat hostel, India House, var en underbar plats att fördriva tid på. På dagarna hängde vi vid poolen och på kvällarna satt vi på altanen och drack whiskey medan någon spelade gitarr. Det var väldigt svårt att åka därifrån.

Nu har vi tagit in på ett motell i Elvis hoods, Memphis. Vi lyckades med nöd och näppe hinna undan stormen som härjar runt om i landet. Johanna ligger och sussar efter en middag bestående av bruna bönor och surkål på burk, jag har tvättat kläder i handfatet och på the Weather channel visar de snyfthistorier om bebisar som överlevt tornados. Jag hoppas att jag drömmer om New Orleans i natt.