I love DC

Sista kvällen i DC. Det har varit en skön kompott av turistande, gayfest och familjeliv. Familjen Gaddis (vänner till Johannas föräldrar) har tagit väl hand om oss. Vi fick låna villa och bil medan de åkte bort över helgen. Det har verkligen varit inspirerande att bli så generöst bemött. Ikväll hade vi party i trädgården, drack rödtjut, grillade marshmallows och gjorde smors (kex, marshmallows och choklad) och bakade dough-boys (fallosformade degknyten med sylt, kanel och socker) över öppen eld. Jag får mersmak efter att ha upplevt deras familjeliv. Saknar att ha en mamma att prata och skratta med. Det var så mysigt... hennes fina skratt... men jag får väl bli mamma själv. Jag märker hur jag längtar mer och mer efter att skaffa barn. För några år sedan ville jag inte alls, men nu tänker jag på det nästan varje dag. Tänk vad mysigt att göra en roadtrip genom USA med en liten skrutt i passagerarsätet.t.




Vi har som sagt turistat en hel del. Det är gratis inträde till (nästan) alla museum här. Så har vi prommenerat runt i alla memorials och tittat på Vita huset där Georges lilla terrier Barney lekte med en boll. Pappan i familjen Gaddis är Rysslandsexpert och träffade George för ett år sedan och han berättade att George var riktigt rolig, och att han, faktiskt, ställt en hel del intelligenta frågor om Ryssland.



När klockan blir fem, halv sex stänger alla affärer och museum och DC töms på folk och blir en spökstad. Den känns som en kuliss uppbygd för turister och politiker. Men vi lyckades hitta folket igen en bit utanför i South east DC på en femvånings-klubb, Love, med tusentals flator. Johanna var den snyggaste av dem, såklart. Och min t-shirt fick dem på fall.










Vi glömde bort tiden och missade tunnelbanan hem vilket innebar att vi var tvugna att åka taxi hem till Kensington som ligger i Maryland. Vi plockade upp en kille som svettig kastade sig in i bilen efter att ha blivit jagad. Sedan körde vi i säkert två timmar och jag blev lite orolig ett tag att chauffören skulle röva bort oss. Vi körde genom skogen, stannade och tittade på rådjur och Johanna var tvungen att läsa kartan så vi hittade hem. Utmattade satte vi äntligen nyckeln i dörren när solen gick upp.

Imorgon tar vi grayhoundbussen till New York. Det pirrar i hela mig när jag tänker på det.