Förföljda i Midcity

Sömndrucken sitter jag naken i nattlinne. Det är tidig morgon och Reed har bakat kanelbullar. Idag ska vi bygga en skateboard till en liten tjej i kvarteret.

Vi bor i Midcity och de säger att det är en av de farligaste delarna av New Orleans. Igår blev Jason och jag förföljda av en svart van.

De såg oss vid Broad and Banks. Jag satt i min beiga klänning och utsläppta hår och väntade utanför. Jag blev sur när Jason sa att jag inte borde sitta där själv så han gick in. Visst blev jag stirrad på, men inget värre än det. Av någon anledning känner jag mig trygg här. Det gäller bara att vara smart. Inte gå ensam om kvällarna, lämna juvelerna hemma och snöra på sig de magiska gymnastikskorna.

Jag kan föreställa mig.
En gangster kommer fram och drar sin pistol.
Så får han syn på skorna. Sänker vapnet.
Girl! Where did you get them shoes? Those shoes are tight!
Sedan rånar han dem av mig.

Min pistol är mitt leende. Ladda och avväpna med ett:
How are you all doin?
Möter man folk med rädsla kommer de att reagera mot det.

Är man offensiv, defensiv, slår de oftast tillbaka. Jag har mött så många resande som förbannat hur respektlöst de blir behandlade. Själva går de med bar överkropp genom en helig stad.

Det är kulturer som skapar människors agerande. Och det finns många kulturer som inte passar in i "västs" syn på världen. Jag säger inte att man inte bör göra något åt kulturer som innebär förtryck av människor. Bara att man bör vara medveten om att det är just kultur och inte alltid ondska som ligger bakom vad "vi" kallar hat.

Ibland när jag möter människor på mina resor kommer de att se mig som en priviligerad vit ung kvinna och det kan vara väldigt provocerande i sig. När jag reste i Afghanistan gömde jag mig för att inte provocera, men kanske hade jag inte behövt. Det är inte sharialag där, det var rädsla och varningar som fick mig att gömma mig under chadoren. Ibland stack mina illgröna gymnastikskor fram under det svarta tyget. Vem vet, de kanske fungerade på samma satt där. Kanske var det någon som under turbanen tänkte:
Damn, those shoes are tight! Inshallah I will get those shoes!

Jag vågade bara inte se mig omkring på samma sätt som nu.

Fast kanske är det smart att gömma sig ibland. När kulorna viner i luften, när bilen blir stoppad av en man med bazooka eller när amerikanska soldater lurar i bergen.

Igår hamnade jag mitt i en storm. Åskan smällde som kanonskott och när regnet träffade myrtentraden föll dess blommor ner på marken. Ett purpurfärgat regn av små, små blommor. Och jag var mitt i det.

Vanen åker sakta förbi oss. Stannar ett kvarter bort och väntar. Två män inuti. De ler överlägset när vi går förbi. En gång till. Igen.

Jag är inte rädd alls. Bara en ledig dag i New Orleans. Leka jaga med the white girl.
Jag tänker inte låta dem vinna. Sträcker på mig, ler mot Jason. Jag håller inte hans hand. Plötsligt är de borta.