Jason kommer och kysser mig en sista gång.
Watch out for dead cats kitten.
I sure will.
See you soon.
See you.
Han har en svart t-shirt med ett kryss på. Justin målade det med vit väggfärg. Krysset står för New Orleans, Katrina, saknaden. Husen här är målade med kryss. I krysset finns information om vilka som undersökt huset, hur många husdjur man funnit, hur många människor..
Nu går han sin väg. Jag vet inte vilka sorts fjärilar som virvlar runt i min mage. En blandning av Svart Dödgrävare, Sorgmantel, Fältfly, Skymningssvärmare och Dårgräsfjäril.
Jag vaknade dyblöt av svett imorse. Febrigt blöt och frusen. Drömmarna jagade mig inatt. Vägrade lämna mig ifred. Jag minns känslan av att någon är bakom mig. Försöker få tag i mig. Dets händer nära min rygg. Kylan från fingertopparna.
Jag längtar hem nu. Men jag vill inte åka. Jag är rädd. Han har lagt nyckeln under rabarberbladen. Alla hans saker är borta. Jag är rädd för allt det tomma. De tomma hyllorna.
Mini-skillsmässa. Skillsmässa. Jag vet inte ens om jag kan stava det rätt.
När jag åkte trodde jag att det var han och jag. Jag önskade att allt äntligen skulle falla på plats. Vi pratade om barn och giftemål. Vi pratade om att flytta ut till stugan på landet. I nästan fem år har vi varit tillsammans. Fem år av turbulens. Och jag gav upp till slut. Jag vet inte hur många gånger jag sa åt honom.
Jag orkar inte mer. Snälla jag orkar inte mer.
Jag tänker på alla runtomkring. Hans mamma, pappa, syskon. Jag önskar att de inte hatar mig. Jag hatar att förlora dem. Vill att de förstår. Förlåter mig.
Han låter så annorlunda på telefon. Frånvarande. Jag vet att jag förlorat min bästa vän. Men jag vet att vi satt fast. Vår historia kletade sig fast vid oss. Vi kunde inte glömma. Vi klängde oss fast för att slippa ta tag i våra liv.
Varje natt somnade jag på hans bröst. Han räckte upp handen som en skolpojke och jag sa med frökenröst:
Ja, Petter?
Kom hit.
Varje kväll.
Jag kommer sakna honom så mycket. Hur vacker han var att titta på. Hur han kunde göra volter och hoppa över höga staket. Hans berusade barbröstade dans. Teckningarna. Våra loppisräder. Hur vi grät tillsammans. Trängdes i badkaret.
Hur jag somnade till hans hjärtslag.
4 Comments:
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: förhållanden borde förbjudas.
hej kristina! agnes här, klaras (och moas!) kompis. tänkte bara skriva något med tanke på att jag läser allt i din blog... känner mig som en spion! men det har varit spännande att följa din resa och du skriver väldigt bra. det kommer säkert bli skitskumt för dig att komma hem igen, men sverige är ändå helt jävla underbart! och singellivet med!
vi ses!
du får mig att gråta och skratta. kram. lena
Spionera på. Böla och skratta, då blir jag lycklig.
Post a Comment
<< Home