Thursday, July 05, 2007
Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig fick jag syn på en pandabjörn. Pandan visade sig vara en Matthew med blåtira. Han var stor och tung men han såg ut som ett litet barn. När jag lade min hand om honom gnydde han som en bebis. Ögat var alldeles igenmurat, svart och svullet. Jag tog hans hand och gick till bänken vid dammen. Så fick han äntligen gråta lite. Han luktade konstigt sött i mina armar. Som jag kan tänka mig att en övergiven pandaunge luktar. En svettig pandabebis som var alldeles för stor för att jag skulle kunna hålla om honom som han behövde.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home