Den sista sommaren

Mormor bakade in häftstift i drömmarna
när hon blev blind
Sista sommaren låg hon fortfarande och påtade i rabatten
ibland kom hon inte upp
Pappa sa: Det är lika bra att du dör där än någon annanstans

Det sista jag sa
innan jag stängde trädgårdstidningen
och kysste dig
var
Vissa rosor är ömtåliga ovan jord men uthålliga
under jordytan
Gräv inte upp en död ros för tidigt

Dina trädgårdshandskar
Hemtjänstens handskar
genomskinliga
när de tar i din kropp
jag slänger deras gråa fiskpudding i slasken
när de stängt dörren
matar jag dig med skogshallon
i köket som fortfarande luktar ditt bröd
Dina armar var lena som deg

Ambulansen kom aldrig
när jag sprang barfota upp och ned för den kalla stentrappan
i höghuset där man såg hästarna på Solvalla
som små svarta flugor
Din kropp med silverhår och deghud som sakta svalnar
silverhår som lyser i mörkret
Det har aldrig varit så tyst som nu

När de bar dig ned för trappan
och jag bar andningsmaskinen
hängde din arm med dina ringar
och dinglade
vinkade åt mig
innan du försvann

smekte jag ditt silverhår mormor

I mormors kök