På smällen

Första advent. Träffade Anniken på Konstfacks julmarknad, har inte sett henne sedan i somras och nu är magen så stor att den inte är någon hemlighet längre. Följande telefonsamtal utspelade sig innan vi åkte ner till Västkusten i somras:
K: Anniken, jag är en vecka sen med mensen… jag tror att jag är på smällen.
A: Mitt graviditetstest visade positivt igår…

Jag var inte med barn men Anniken var det! Anniken som jag lekt med hemma i skogen i Barkarö, spelat knattefotboll och viskat om killar med. Vi som hade våran första fylla tillsammans och tjuvrökte i lekparken, hade trimmade moppar, hon en silverfärgad och jag en röd. Nu satt hon där bredvid mig i skärgården med alkoholfritt vin i glaset och tindrade.

Idag strålade hon.
Och jag blev avundsjuk.

Mitt eget kärleksliv är stormigt. Jag vill inte såra någon, inte mig själv heller. Men det verkar som att jag oundvikligen söker mig till trubbel.