Poesifestival!

– Jag vill att det ska vara mörkt på scen och fågelkvitter och regn när publiken kommer in. Sedan ska Nicolai Dunger spela urskogsmusik medan solen går upp och ett grönt ljus ska stråla från scentaket.

Jag sitter på första raden i Elverkets tomma salong och berättar för inspicienten hur jag vill att poesifestivalen ska börja. I en månad har jag gjort praktik på 00TAL och nu sitter jag här och bestämmer. Lite overkligt att jag får sitta där längst fram och titta på alla fantastiska möten och genrep. Martina Lowden och Dickon Edwards första kram. Tysta poeten Daruisz Suska från Polen som träffar sjörövaren Ola Rapace, Nicolai Dunger sjunger så att jag får gåshud. Livia Millhagen läser John Mateers texter med sådan inlevelse att både han och jag blir förlägna.

Fest på polska institutet, mingel, korv, öl och klassisk musik. Fastän jag inte borde följer jag med till Riche och dricker öl. Övertalar John att snusa. Fest i Tessinska palatset, jag önskar att jag fått en dans i salen på våningen ovanför, eller i alla fall fått leka kurragömma i de förgyllda korridorerna, men landshövdingen är trött och vill sova så vi drar till Hornstull. Mitt glas fylls med några minuter till. Jag vill inte gå. Kommer ändå inte kunna sova. Mina läppar smakar rök och träd när jag sitter på tunnelbanan hem.

I femton timmar står jag med headset och teknikernas röster i huvudet. Det ligger en air av doftticka och gran över Elverkets scen. Kerstin Ekman fnittrar med Freja. Dickon säger att han inte tycker om gymnastikskor i vanliga fall, men att han gillar mina, det är de magiska från New Orleans. De dansar när Friday Bridge står på scen. De dansar när Thomas Öberg och Andreas Bertilsson spelar skogsljud på högsta volym.

Efter femton timmar skakar jag i hela kroppen. En öl i min hand och bäverkraft i hjärtat. Jag har så mycket kärlek över när inte du är kvar. Den räcker ända tills Berns salonger stänger klockan fyra.