Yes, that is love Hazrat Ali.

Nu har jag bokat tågbiljetten hem till Västerås på julafton. Hem… undrar när jag ska sluta säga det, huset är borta för länge sedan, byn där jag växte upp känner jag nuförtiden obehag av, inskränktheten, de raka vägarna
Hem till vännerna som lyckats överleva i Pulverstaden.
Hem till storasyster, fina trygga storasyster.
Och lintottarna, leka jaga runt i huset, kolla om kojan vi byggde i somras finns kvar,
”Om man får många kramar är man aldrig ensam”, sa Isak när han var fyra.
Jag längtar efter de där kramarna.

När mamma dog flydde jag utomlands med Moa den första julen.
Sydostasien, Kambodja.
Vi bodde ovanpå floden.
Ovanpå det bruna vattnet, råttvattnet.
Min vän kräktes i en hink bredvid sängen och det sprang råttor över golvet, över min huvudkudde medan jag firade jul med haschtomtarna i restaurangen bredvid.
De var större än en halvmeter.
Hon var likblek och
jag var full
och råttornas kroppar hasade över trägolvet.

Julen därpå firade jag med min kärlek Nicolas i Pakistan.Jag ljög för pappa och sa att jag skulle stanna i Iran och fira jul uppe i bergen, istället åkte vi till Afghansitan, till den döda pojken med smutsiga gymnastikskor, flickorna i sina chadorer, fladdrande som svarta barnspöken utefter vägen, deras kalla fingrar utsträckta efter varma mynt.
Vi stannade bara i tio dagar, sedan var vi tvungna att fortsätta över gränsen till Pakistan. Kriget nafsade oss i hälarna.
Tullmän slog barn med långa käppar vid gränsen, till oss räckte de ut en hand:
”Welcome to Pakistan madame!”
Förbi rövarna i Khyberpasset, de rostiga bussliken i ravinerna
I Peshawar skaffar vi alkohollicens, fylle-körkortet för icke-muslimer
och två flaskor rom.

Madyan
Jag klipper ut hjärtan ur chipspåsar och hänger dem i det lilla trädet hotellägaren hämtat åt oss.
Hazrat Ali, våran livvakt sitter på en stol i vårat rum
”Government provided, Talibans will shoot tourists.”
Hans kalasjnikov lutar sig mot stolsbenet. Luften är fuktig, veden är fuktig och brasan ryker in i rummet
Allting luktar korv och eld och sot. Jag värmer mig med rom.
Hazrat Ali pekar på mina utklippta hjärtan och frågar:
”Is that love?”
”Yes, that is love Hazrat Ali.”

Jag spelar the Smiths och bjuder upp honom. För berusad för att bry mig om att vara kulturellt känslig som Nicolas alltid tjatar om. Nu vill jag dansa och jag vill dansa med Hazrat Ali.
För att han är snyggast och
vet vad kärlek är.